Alltså. Det här har gjorts förut. Men det har väl i princip all musik numera, säger pessimisten. Kanske, kanske inte, säger jag. Det mest överraskande här är att ”Won’t get fooled again”-introt plötsligt dyker upp i ”Om ingen annan”, tätt följt av dansbandsblås(!). Sen är allting tillbaka på samma lunk igen. Det låter aldrig som att Pernilla menar det hon sjunger, eller det hon spelar. Förutom när hon sjunger någon annans verk.

Liksom Robyn på första delen i sin Body Talk-serie tolkar även Pernilla Andersson en låt som Monica Zetterlund tidigare sjungit, denna gång ”Att angöra en brygga”. Det är först då det blir riktigt intressant, och motsägelsefullt nog även personligt. Eller när hon sjunger Eldkvarns ”Huvudet högt”. Kanske kan Pernilla tolka andra på sin nästa skiva?

Magnus Mjöhagen