När man lyssnar på hans andra skiva, med den fantasifulla titeln “Vol. 2”, ser man honom liksom dansa framför sig glatt skuttande som en Duracellkanin eller en övertänd boxare inför match. Synd bara att låtmaterialet är under all kritik, att produktionen har något väldigt hemmagjort över sig – och inte på det bra sättet. Det känslomässiga djupet – han sjunger på fullt allvar om “Explosive love” – är grundare än en vattenpöl bildad av morgondagg. Han lär få fortsätta dras med epitetet dagisdisco ett tag till.