Den obligatoriska postuma plattan. Gravstöld eller ett kärleksfullt och tårfyllt farväl? När nyheten om Amy Winehouse död kablades ut dagen efter massakrerna i Oslo och på Utøya var arbetet på det som skulle blivit hennes tredje platta nätt och jämnt inlett. Den skulle med andra ord inte låtit ens i närheten av det här. Samtidigt går det inte att värja sig mot den där lika uttrycksfulla som personliga rösten. Det är naturligtvis mycket retrosoul och inte mycket som tyder på vad som skulle blivit hennes framtida inriktning, även om Nas bjuder på en smula samtid som duettpartner på förstasingeln ”Like smoke”. Winehouse producent, Salaam Rafi, har satt samman en skiva bestående av tolkningar av klassiker, tidiga demos och inspelningar gjorda så sent som i år som på intet sätt behöver skämmas för sig. Till och med en låt så sönderspelad som Antônio Carlos Jobims bossaörhänge ”The girl from Ipanema” får nytt liv i hennes händer. På det hela taget är det en värdig arkivrensning som gjorts till ett monument över en sångerska som fick alltför lite tid.

Ralph Bretzer