Med ett par nya medlemmar i sin laguppställning väljer de nu att rocka till det en smula.

“Be the void” är trots det på intet sätt väsensskild från bandets tidigare skivor. Känslan för klassiska popsånger med rötterna i 60-talet är det kanske mest slående, liksom den sköna tillbakalutade attityden.

Trots att de går in för ett lo-fi-sound som medvetet undviker att vara allt för rent och prydligt går mina tankar till brittiska ädelpopperfektionisterna Squeeze. Det klanderfria låtskrivandet, den lite sentimentala känslan som de laddar en låt som “Get away” och de snygga arrangemangen som döljer sig bakom det lediga framförandet borgar för det.