Anledningen till att Ida Long ofta blir jämförd med storheter som Björk och Madonna är förmodligen inte att hon apar efter dessa. För det gör hon inte. Det handlar snarare om att hon, precis som de stora namnen, har ett väldigt eget uttryck.

Med sin spröda, klara röst tar hon lyssnaren igenom hela sin debutskiva i ett svep. Musikaliskt är det försiktigt och enkelt framfört samtidigt som det är sofistikerat och med en smygande coolhet ständigt närvarande. Efter att ha lyssnat på framför allt ”Crash”, ”Walk into the fire”, ”Coochie” och flera andra spår många gånger känns det som om Ida Longs musik glider i väg och distanseras från mig som lyssnar. Och inte på ett negativt sätt utan bara som för att visa att den är för vacker för att kunna vara av denna tid.

Magnus Mjöhagen