Den svenska branschen har utsett 17-åriga Mair till "nästa stora grej". Citat: "Dusty Springfield producerad av Kate Bush". Vilken förolämpning mot två legender! Mairs musik låter som nån som inte kommer till B-finalen i schlagern och har Thomas G:son som upphovsman. Eller sånger som Madonna skulle ratat till klassiska "True Blue". Det är den hemska delen av 80-talssynthsoundet, mer smetig Modern Talking än Visage. Det hörs lång väg att här finns en plan för att passa in i radiomallen. Det är synd, ge Mair några år till på nacken så hon får mer skinn på näsan och låt hennes röst blomma ut med ett eldfängt kompband istället för den här kalla musiken som gör henne till ice queen istället för Dusty.

Erik Süss