Å ena sidan: Det är kul att bob hund hela tiden försöker utveckla sin musik. Å andra sidan: Det är tråkigt att bob hund nu för tiden gör så ojämna skivor. I takt med att bandet börjat ge ut skivor allt oftare har musiken fått lida.

Precis som förra gången börjar det bra. Inledande titelspåret, kittlande ”Harduingetmankandansatill?”, ”Vem tror jag att jag lurar?” och ”Varningsklockorna” är alla mer eller mindre upptempo-låtar som fungerar bra ihop. Men experimentlustan får ta över lite för mycket, och bob hund tappar både energi och fokus mot slutet av skivan. Jag förstår inte riktigt var det här ska sluta. Vilket ju i och för sig är riktigt spännande.

Magnus Mjöhagen