Jämfört med det mörka ”Twilight Princess”, som släpptes för fem år sedan, målas den nya Link (det är alltid en ny Link i en ny tid i varje spel) och hans värld i lätta färger som ser ut att vara målade med akvarellfärg.

I stället för att starta som en liten pojke, så är den nye Link en ung man som studerar till att bli en fågelburen riddare i molnstaden Skyloft.

Under inledningen hittar han The Skyward Sword, den heliga gudinnans svärd, och kampen mellan gott och ont, den unge mannen och demonlorden Ghiraim, kan börja.

Handlingen pendlar mellan den svävande staden och det mytomspunna landet under molnen, där Links barndomsvän och (förmodade) käresta Zelda försvunnit.

I takt med att äventyret framskrider nystas mysterierna upp som en intrikat väv.

”The Skyward Sword” innehåller naturligtvis en hel del självklara inslag, som grottorna, det stora antalet sidouppdrag och en del av de obligatoriska figurerna, men viljan att förnya serien går som en röd tråd genom historien.

Den mest uppenbara förändringen är att ditt svärd reagerar väldigt precist på dina rörelser, på grund av att spelet stödjer Wii Motion Plus-kontrollerna.

Här duger det inte att planlöst vifta med handkontrollen. En stor del av striderna går ut på att läsa dina motståndares nästa drag och parera och variera dina attacker. På grund av fiendernas oberäkneliga och smarta attacker blir figurer som varit lätta att fajtas med tidigare betydligt större utmaningar.

Överlag känns kontrollerna fantastiskt slipade, med vissa undantag för kameran som kan ha svårt att hänga med i svängarna.

En annan stor förändring är grottorna, som fått sig en rejäl omgörning. De gamla vanliga flytta stenar- och tända facklor-problemen är betydligt färre, vilket lär överraska Zelda-veteranerna.

Grafiken är, som sagt, betydligt ljusare än föregångaren. Här har Nintendos grafiker inspirerats av impressionisternas målningar och de fantasifulla miljöerna pulserar av liv, Nintendo har hittat en väldigt personlig stil som lyfter historien och speglar spelets luftburna tema.

Mina förväntningar på ”The Skyward Sword” var att det skulle vara ännu ett välgjort Zelda-spel och ännu en trygg uppdatering av bekanta teman. Därför blir jag glatt överraskad och hänförd av nyheterna i spelet. Det känns nytt och fräscht, samtidigt som grunden känns lika hemtam som vanligt.

”The Legens of Zelda: The Skyward Sword” är tveklöst det bästa spelet som släppts till Wii och en mycket lyckad avslutning på konsolens karriär, när vi börjar räkna ner inför uppföljaren Wii U.

Jens Höglin