Dillner – en familj med talang
Nio barn – elva stipendier och ett stort antal priser.
Syskonen Dillner är begåvade. De har prisats för sin musik, film och konst.
Relaterat
Bildextra: Familjen Dillner
Fakta
Familjen Dillner
Bor: Marma.
Består av: Pappa Arne, 48 år. Instrumentmontör.
Mamma Lotta, 46 år. Hemma med barnen.
Tim, 23 år. Pluggar på konstskolan i Gävle. Bor i Gävle.
Oliver 22 år. Kock i Stockholm.
Nilima 20 år. Studerar film och konst på högskolan i Gävle. Bor i Gävle.
Petrus, 16 år. Pluggar musik på Vasaskolan i Gävle.
Isabel, 13 år. Rotskärsskolan i Skutskär.
Saga, 11 år. Går i femman på Sörgärdets skola.
Beda, 8 år. Går i tvåan på Sörgärdets skola.
Freja, 5 år, är hemma med mamma.
Flora, 2 år, är hemma med mamma.
Hela familjen sitter samlad runt det stora köksbordet i trä. Det är två dagar innan julafton och alla har kommit hem för att fira en tidig jul.
Näst äldsta sonen Oliver, 22 år, måste tillbaka till jobbet i Stockholm på julafton. Han är kock på en av tv-kocken Melker Anderssons krogar.
– Jag fick MVG i hemkunskap. Det var därför jag blev kock, säger Oliver.
Han är den enda av de äldre syskonen Dillner som inte ägnar sig åt konst eller musik – även om matlagning också är ett kreativt yrke.
Äldsta sonen Tim, 23 år, är konstnär. Flerfaldigt prisad för sina skulpturer och målningar. Nilima, 20 år, fastnade för film och har vunnit flera tävlingar med sina verk. Nilima spelar även piano och sjunger med stor talang – men endast i smyg.
Petrus, 16 år, började spela fiol när han gick i tvåan.
– Det var mamma som ville det eftersom hon tyckte att det var sött med små pojkar som spelar fiol, berättar Petrus.
Hela familjen skrattar. Det gör de ofta.
I trean fick Petrus syn på en nyckelharpa för första gången och sedan dess är det hans huvudinstrument – även om han kan spela allt från trummor till banjo. Petrus har hittills fått sex olika stipendier för sin musik.
– Spela någonting, uppmanar pappa Arne.
Petrus tar fram nyckelharpan och spelar en låt med säkra fingrar. Mamma Lotta och pappa Arne tittar på med ett leende på läpparna och sträckta ryggar.
– Petrus kan inte läsa noter. Han spelar allt på gehör, förklarar mamma Lotta med stolthet i rösten.
Sonens musikintresse har färgat hela familjens liv eftersom tre av småsystrarna följt i hans fotspår och börjat spela olika instrument. Vardagarna går åt till att skjutsa till spellektioner. Somrarna spenderas ofta i husvagn på olika spelmansstämmor. Och ja, det är trångt – familjen består av elva personer, plus mormor och hundarna.
– Men det är roligt, säger Isabel som är 13 år.
Men var kommer all talang från?
Varken mamma eller pappa målar några tavlor eller spelar instrument. Lotta är hemmafru sedan 24 år tillbaka och Arne jobbar som instrumentmontör, vilket innebär att han reser runt i landet och bygger fabriker. Kanske brås de på släkten. Längre tillbaka finns det en och annan spelman både på Lottas och Arnes sida.
– Vi har alltid sagt att allt är möjligt, att de kan bli vad de vill, säger Lotta.
– Det finns redan så många konstnärer, musiker och filmare i världen. Varför skulle det inte kunna finnas en till? fyller pappa Arne i.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 7 jan 2012 01:22 Annika(ridkompisen) (Ej registrerad)
Vad rolig att läsa detta reportage! En vanlig och samtidigt inte alls så vanlig familj, som det är. Tänk, vad tiden går fort, att er minsta redan blivit så stor, Lotta... Hoppas att vi ses snart igen. Vi stöter ju på varandra på lite olika ställen.
Skrivet 6 jan 2012 13:18 Madelene Linderstam (Ej registrerad)
Toner är nu ändrat till noter, tack för din kommentar! //Madelene, webbredaktör
Skrivet 6 jan 2012 11:53 Mvh Joanna Wågström, Arbetarbladet (Ej registrerad)
UT (Ej registrerad) skrev:
Få kan läsa toner. De är s.a.s. inte läsbara, däremot hörbara. En annan sak är att man inte kan läsa NOTER.
Självklart är det så! Ett misstag av mig.
Skrivet 5 jan 2012 21:49 UT (Ej registrerad)
Få kan läsa toner. De är s.a.s. inte läsbara, däremot hörbara. En annan sak är att man inte kan läsa NOTER.
Skrivet 5 jan 2012 11:13 Ann-Cathrin (Ej registrerad)
En härlig artikel som gör oss Marmabor stolta :-)