1700-talets bebyggelse har alltid haft en stark dragningskraft på Niclas. Men trots att han även gett sig på en modell av den kungliga Hagapaviljongen (med originalfärgsättning) är det de enkla torpen med grånat timmer och få räta vinklar som lockar mest. Riktigt varför det blivit så vet han inte. Under uppväxten i Forsbacka bodde han i en ordinär bruksbostad från 1950-talet och i dag bor han med sin familj i en alldeles vanlig 70-talsvilla.

– Det sneda, krokiga och vindpinade tilltalar mig. Kanske var jag torpare i ett tidigare liv, funderar han.

Niclas har alltid tyckt om att fantisera kring de gamla miljöerna vid Forsbacka järnbruk. Hur såg det egentligen ut från slutet av 1700-talet och framåt när bruket utvecklades mot sin glansperiod och fler flyttade till orten? Hur kändes det att vandra runt bland husen och vad kunde man få syn på om man kikade in genom fönstren?

– Som liten byggde jag ofta med lego. Jag gjorde bland annat en modell av Forsbacka herrgård och ritade med tusch på legobitarna.

Senare studerade han topografiska kartor och byggde sin version av hela bruket i skala 1:1 000. När en gammal Forsbackabo beställde en modell av lilla herrgården, som brann ned 1939, byggde Niclas den också. Beställaren mindes byggnaden från sin uppväxt i huset intill och blev förtjust när han åter fick uppleva den i tredimensionell upplaga. Modellen skänktes senare till Forsbacka värdshus, där man kan titta på den i dag. På brukets laboratorium, ”Labbis”, står Niclas modell av stora herrgården som han byggde 1992, inte i lego den gången.

Med tiden har hans modeller blivit allt mer detaljerade. Han letar efter husens innersta väsen och nöjer sig inte förrän han har skapat formen och ytan som förmedlar stämningen han söker. Den kan lockas fram ur den slamfärgade panelen, där regnet stänkt upp vid grunden och lakat ur det faluröda eller i ödetorpets murkna takläkt som skymtar under trasiga pannor. Den kan finnas i tröskelns nötta mittparti, i skorstenens tegel som blottas bakom nedfallande puts eller i den blommiga gardinen bakom fönsterglasens böljande yta.

– Klarlack på vanlig plastfilm, förklarar Niclas det handblåsta intrycket som ger fönstren liv.

Alla modeller är byggda i papp av den typ arkitektmodeller brukar vara gjorda av. Gräs, träd och en del annat är sådant som används till tågmodellbyggen, men det mesta har Niclas tänkt ut och tillverkat själv.

Med ett eget specialbyggt verktyg bestående av tre kugghjul i en skena gör han tegeltak i vågig papp till sina 1:50-modeller. Sedan arbetar han intensivt med färg och struktur för att ge intrycket av tegel som utsatts för väder, vind och påväxt av mossa och lav. Lite grönmossa på ett parti vid en gavel kan antyda att huset stått under ett träd...

Ju mer han håller på desto mer intresserad blir han av husens konstruktion. Han försjunker gärna i tidskrifter och böcker om byggnadsvård.

– Kompisarna har tröttnat för länge sedan. Jag blir bara värre och värre, känns det som...

Det senaste projektet är en parstuga i 1:25, en skala Niclas prövar för första gången. Till det hör 400 enkupiga tegelpannor, som han gjort var för sig genom att vira kartong runt en skruvmejsel och sedan vika till ena kanten.

– 1:25 är det ultimata. Då kan man gå ända ned till detaljer som spikar och gångjärn. Och enkupigt tegel, det finns ju inget snyggare!