I en lägenhet på Alderholmen bor journalisten Anders Sundin med sin snart tioårige son, Love Dahlblom. Han flyttade dit efter att ha sålt huset där han och Karin Dahlblom, som var butikschef på Akademibokhandeln, bodde tillsammans i Norra Åbyggeby.

– Det tar väl ett tag innan det sätter sig, säger Anders om det nybyggda kvarteret.

Efter att Karin dog har han valt att dra sig undan och vara för sig själv. Men nu känner han sig mer redo att öppna sig mer och bygga upp sitt liv igen. Till hösten vill han börja jobba heltid igen. Nu skriver han sport i Aftonbladet och kulturartiklar åt Svenska Dagbladet som frilans, men det är knappt på halvtid.

– Det är inte synd om mig, det är noga med det. Samtidigt är det en tragisk historia jag har varit med om. Man får perspektiv, säger han.

Trummis i rockband

Boken han har skrivit handlar om hans livs kärlek. Om när hon blev sjuk i cancer och dog, alldeles för ung, strax innan hennes son skulle börja skolan. Men också om hur de möttes första gången för 20 år sedan. Då var hon trummis i ett tjejrockband och Anders levde småbarnsliv med sin dåvarande fru.

Några år gick och de sprang på varandra igen när Anders just hade skiljt sig och Karin flyttat till Göteborg. Han skriver om hur de hälsade på varandra, skrev brev och om hur Karin till slut bestämde sig för att hon älskade honom.

Karin levde för böckerna och tog erbjudandet om att ta över nya Akademibokhandeln i Gävle våren 2003. När hon fick de första symptomen drygt två år senare trodde hon först att hon var överansträngd.

Skrev i perioder

Först i februari 2006 talade läkarna om för henne att hon hade cancer i bukspottkörteln. Trots plågsamma behandlingar, samtidigt som vardagslivet fortsatte i den mån Karin orkade, tog sjukdomen överhanden. I augusti samma år, på sin namnsdag och två veckor innan sonen Love skulle börja skolan, dog hon.

Livet utanför fortsatte som vanligt. Trafiken på riksväg 80 utanför sjukhusfönstret stannade inte även om hans Karin var död, berättar han i boken. Anders började skriva för att han själv skulle förstå vad det var som hade hänt.

– Jag var tvungen att göra något av det här. Det är så obegripligt och svårt att förstå, säger han.

Han skrev i perioder, ibland lät han bara texterna ligga i månader. Sorgen efter Karin fick han utlopp för genom att berätta om henne och hur det var.

– Ett tag trodde jag att jag hade bearbetat färdigt, men sedan fick jag en rejäl backlash förra vintern, när jag sålde huset. Det var då jag skrev det mesta av boken, säger Anders.

”Kärlek i cancerns tid” kommer ut i oktober. Redan nu går Anders igenom de sista korrekturen. Han reste ner till Stockholm förra tisdagen för att träffa förläggaren och då visste han att han var klar.

– Det kändes skönt, en lättnad. Jag har gjort mitt nu.

Förläggaren på Wahlström & Widstrand var den som fick upp hans ögon för att han hade skrivit en kärlekshistoria.

– Det kom väl av sig självt. Jag ville berätta vilken fantastisk människa hon var. Jag ville hylla henne helt enkelt, säger Anders.

Utlämnande bok

Att han har skrivit en rätt utlämnande bok om sitt livs kärlek, om hennes sjukdomstid, skulle Karin inte ha haft något emot.

– Kanske låter det konstigt men jag har pratat med henne. Jag skulle aldrig göra det här om jag inte visste att hon tyckte att det är okej, säger han.

Anders har varit med och startat Anhörigfonden, en stödförening till dem vars närstående drabbas av cancer. Som anhörig har han känt sig utlämnad och övergiven.

– Ingen från sjukvården frågade mig hur jag tyckt att det hade varit. Bilfabriker har produktutvecklare som frågar kunderna vad som hade kunnat göras bättre efter en olycka. De hade i alla fall kunnat ha någon slags utvärdering, säger han.

Vill inte bli slagträ

Samtidigt vill han inte bli ett slagträ i vårddebatten. Men med boken vill han ge cancern och konsekvenserna av den ett ansikte.

– Så här ser det ut för mig och för många andra också. Men ingen vill höra på det, säger han.

Hade du köpt boken, innan det här hände dig?

– Inte jag, men Karin hade gjort det. Det var hon som släpade hem alla böcker. Och hon läste redan ”I taket lyser stjärnorna”, säger Anders.

Den boken handlar om en tonårstjej vars mamma insjuknar i cancer. Karin visste själv vad hennes son Love skulle gå igenom, eftersom hennes egen mamma gick bort när Karin bara var sex år.

Karins rädsla var att Love skulle glömma bort henne. Därför vill Anders ge hennes livs berättelse till honom, att spara inför framtiden.

– Om tio år kanske han läser boken, nu är han alldeles för liten, säger han.

”Blir vuxen fort”

Love följde med på behandlingar och han åkte med under den sista ambulansfärden till sjukhuset. Han har tagit förlusten av sin mamma på ett oväntat bra sätt, berättar Anders.

– Man blir vuxen fort när man förlorar en förälder. Karin hade det i bakhuvudet hela tiden, han har en otroligt klok mamma, säger Anders.

För en nioåring har Love varit med om en del. Förutom mammans död har han flyttat ett par gånger och nu vill pappa Anders att han ska få ta det lugnt ett tag. De stannar i lägenheten på Alderholmen så att han får möjlighet att rota sig någonstans.

Anders plockar undan jordgubbarna från den solvarma balkongen.

– Nä du, nu ska vi åka till stranden, säger han och går för att hämta sin son.