– Det var sidovind och lite småskvalpigt. Men jag fick för mig att jag skulle göra det, säger han.

Det ger starka armar inför det 30:e Vasaloppet som han ska åka i mars.

Utanför det röda huset på Långharn, Bönan står rullskidorna mot väggen. Med dem körde han ett 18- kilometerspass till golfbanan för några veckor sedan. Annars brukar han ta fram stavarna och gå och springa upp för backarna i Bönan.

Inne i köket står näten och väntar på ett att bli ompysslade. Flera gånger i veckan ror han ut för att lägga nät och han undviker att använda snurran. Det är armkraft som gäller.

– Ja, man använder ju armarna mycket vid längdåkning. Det gäller att vara stark så att jag orkar staka, säger han.

Han laddar med att äta fisk, det blir en hel del kokt laxöring.

Började skida i skogen

På vintrarna under 1950-talet åkte Lennart skidor i skogen över stock och sten. Han arbetade och högg ner träd. Men tanken om att åka Vasaloppet kom först år 1975 när Lennart var 48 år och sedan dess har han varit en ivrig Vasaloppsdeltagare

– Jag har åkt nästan alla år sedan dess. Nu tror jag att jag varit äldst i spåret både 2007 och 2008, säger han.

I år drabbades han av en skada i axeln som han ännu känner av och magsjuka innan Vasaloppet. Men det hindrande honom inte från att ställa sig i det nionde startledet för Gävle Skidkamrater i Berga, Sälen. Tiden blev 11 timmar 27 minuter och 15 sekunder.

– Vilket bemötande man får på slutet. Det är bara att gapa så blir man matad med apelsinklyftor, russin och massa annat. Då är det lätt att fortsätta knega på.

Mörkret hade kommit för längesen när Lennart korsade mållinjen. Efter loppet åt han lite mat, hämtade ut sitt 29:e diplom och satte sig i bussen hem till Gävle.

– Dusch och bastu struntade jag i sist, säger han.

Hur känns det inför ditt 30:e Vasalopp?

– Spännande. Året efter man åkt 30 gånger så får man åka gratis. Jag satsar i alla fall på att åka två gånger till.

Utsikten från Lennarts hus är otrolig. Bönaviken kan man njuta av från vardagsrummet och från hallen och trappan syns det öppna havet. Nere i båthuset som byggdes på 1920-talet är det ordning och reda. I ett rum finns en fiskrök och veden ligger snyggt staplad.

Fiske och skidning tar upp en stor del av Lennarts tid. Men han får något extra i blicken när han berättar om intresset för dans.

– Jag är ut och dansar ibland. Efter post-SM i längdskidor är det dans och det är roligt. Sedan har jag börjat med lite släktforskning också och när jag är in till stan brukar jag besöka biblioteket och sitta där en stund och läsa.

Frisk som en fisk?

Vardagsmotion är mer än en promenad för Lennart Söderhäll. I somras grävde han upp vattenledningen från brunnen till källaren. Sedan har han plockat plommon och kokat 30 liter sylt. I bland hoppar han på cykeln och trampar in till Gävle för att göra ärenden.

– Ju mer man ligger på soffan desto tröttare blir man. Det är bra att röra på sig och det är inget tvivel om det.

Just nu deltar han i en studie som görs vid Mittuniversitet i Sundsvall. De testar ett tiotal män, den yngsta 79 år och den äldsta 90. Det är magnetröntgen, blodprov och den allmäna fysiska statusen som kontrolleras. Lennart tar fram ett brev.

– Jag fick hem det i går på posten. Jag har jättebra syreupptagningsförmåga och det känns både förvånande och imponerande, säger han.

Arbetarbladet kommer följa Lennart under träningen inför Vasaloppet. Nästa gång syns vi i skidspåret.