Över 2 000 personer röstade på Arbetarbladets fem nominerade i tävlingen ”Årets Gävlebo”. Det var en hård kamp in i det sista, men ett antal poströster avgjorde till slut.
– Det här är en bekräftelse på att folk tycker det jag gör är värt någonting och det innebär någonstans att människor tycker att det är viktigt med djur. Det gör mig glad, säger Ing-Marie Persson.

Har köpt mark i Afrika
Utöver det projekt hon driver för barn och kvinnor i Afrika är det som alla vet vid det här laget schimpanserna som ligger Ing-Marie varmast om hjärtat.
– Jag har förstått mer och mer hur mycket vi har att lära av dem. Se bara hur de lever sitt familjeliv. De tar sig tid att sitta och äta tillsammans och tid till att plocka på varandra, röra vid varandra – jämför det med oss människor och dagens jäktade tempo, säger hon.

Ing-Marie har just sagt adjö till mammalivet med den lilla schimpansungen Selma som nu börjat eget liv i djurparken. Därmed är det intensiva projekt som det varit att föda upp den lilla schimpansen nu över. Men Ing-Maries kamp för djuren fortsätter, särskilt glad är hon över mark hon nyligen kommit över i Afrika som ska användas till att släppa tillfångatagna apor ut i friheten igen.

Ett stort ansvar
Hennes förhoppning med titeln ”Årets Gävlebo” är att ännu fler ska uppmärksamma det hon gör.
– Jag vill att människor tar kontakt med mig och hoppas att fler vill engagera sig i det jag gör.

Alla människor kan hjälpa till med något och det är ett budskap som jag vill förmedla.
Samtidigt inser hon att det också medför ett stort ansvar att vara en offentlig person.
– Det ställer kravet att de projekt jag bedriver ska leda någon vart. Det ska fungera och pengarna ska hamna på rätt ställe. Jag kan garantera att de gör det eftersom projekten jag bedriver är små och jag följer själv med.

Alla de som nominerats till Årets Gävlebo har ett gemensamt – de beskrivs som eldsjälar. Ing-Marie har en bestämd uppfattning om varifrån hennes starka engagemang kommer.
– Det har byggts upp av mina underbara föräldrar. De har lärt mig att bry mig om andra och att känna empati för allt levande. Det är de som har format mig och sedan hade jag förmånen att komma till Furuviksparken. Där har jag sett hur otroligt mycket kärlek djuren kan ge en.