Hur ett polisförhör ska gå till regleras i Rättegångsbalken. Den misstänkte har rätt att i förväg få veta syftet med samtalet, vilket brott som misstänks, få rätt att begära advokat, och så vidare. Inget av det fanns med när 30-åringen erkände brottet inför poliserna i Holland. Och utan det samtalet hade sannolikt inget åtal kunnat väckas.

Enligt Falk hade ”anställningsintervjun” i övrigt helt och hållet karaktären av ett förhör: Det hade beslutats av en åklagare som ett led i en pågående förundersökning, utfördes av poliser i tjänst och hade syftet att få den utfrågade att berätta om brott han misstänks för.

– Varför utfördes det utomlands? Det finns naturligtvis tankar bakom det, som jag har begärt att få information om, hittills utan resultat, säger Falk.

I den berättelse som finns i förundersökningen står det bara kort och gott att anställningsintervjun genomfördes i Holland ”av taktiska skäl”

På presskonferensen där åtalet presenterades försvarade åklagaren Ann-Charlotte Bålman polisens val av metod.

– Vi vill helst undvika en diskussion om det här innan rättegången har ägt rum, men jag kan säga att vi har varit mycket noga med att följa Riksåklagarens anvisningar av hur bevisprovokationer ska gå till, sade hon.

Men Falk är inte nöjd.

– Jag vill veta hur man kan åsidosätta svensk lag i en situation där det inte råder ett nödläge, säger han.

De andra misstänktas advokater, Tom Placht och Curt Sandström, ifrågasätter också polisens metoder. Utan förhöret i Holland hade polisen inte hittat kopplingen till deras klienter.

Men alla advokaterna konstaterar också att inget kan hindra domstolen att använda sig av uppgifterna 30-åringen lämnade i Holland, oavsett om polisen gjorde fel.

– Domstolen kan ta upp bevis oavsett hur de har tillkommit. Men den måste också ta hänsyn till hur det har gått till när den bedömer värdet av bevisen, säger Curt Sandström.