Saman Ahmed kommer från kurdiska Irak. Han, och hela hans familj, var politiskt engagerade i den kurdiska frågan. Det var för att hjälpa sitt folk, kurderna, som han valde att utbilda sig till läkare.

– Vårt folk har lidit så mycket, förklarar han.

1990 utfärdade den dåvarande regimen i Irak en arresteringsorder på Saman och andra ledande studentaktivister. Saman gömde sig. Då fängslades i stället hans syster och mor. De släpptes efter en månad.

– Det var då jag bestämde mig för att fly från landet, berättar Saman Ahmed.

Saman arbetade efter sin utbildning som läkare, både officiellt i Irak, och tillsammans med oppositionen i bergen i Kurdistan.

– Det var svåra förhållanden men vi klarade det.

Saman och hans familj flydde så småningom till Turkiet och de fick flyktingstatus. Ett halvår senare stod han och hans familj på Arlanda, i ett helt nytt land. Det var våren 1996.

– Det var vår, hela vårt liv var vår då, berättar han.

Den första tiden i Sverige beskriver han som ett lyckorus. Frihet. Men sedan uppfattade han det som att det svenska samhället mest tyckte synd om honom och hans familj, trots att både han och hans fru var utbildade läkare.

– Sverige är ett väldigt humant land, det kommer jag alltid att bära med mig. Men de kunde inte se vår arbetskapacitet. Jag tycker att det genomsyrar hela flyktingmottagandet på norra halvklotet.

Saman tilldelades en plats på SFI, svenska för invandrare.

– Där satt jag tillsammans med analfabeter och mycket gamla människor. Myndigheterna såg oss som en grupp, men Invandrare är ingen homogen grupp. Jag kan lära mig det här språket på två månader om jag gör det själv, tänkte jag. Så jag slutade och började studera på egen hand.

Det tog tre år innan Saman kunde arbeta som läkare i Sverige. Alldeles för lång tid, anser han.

Då hade han lärt sig språket, klarat testet i sjukvårdssvenska och genomfört prov i medicin, såväl teoretiska som praktiska.

Det praktiska provet gjorde han på Södersjukhuset.

– Jag kände direkt, att nu är jag tillbaka igen.

I dag är Saman specialist inom hjärt- och invärtesvård. Han har ett eget företag och sedan 2005 hyr han med jämna mellanrum ut sig själv till landstinget Gävleborg. Han bor i Sollentuna och har en Hälsingegård i Bollnäs.

Han har sedan han flydde haft en dröm. Han vill bygga upp den vård som saknas i hans forna hemland. I flera år har han uppvaktat svenska myndigheter och företag. Förra året nappade det statliga riskkapitalbolaget Swedfund.

Nu, i mars, har det första spadtaget tagits till den första delen av Samans dröm, en ögonklinik. Den beräknade kostnaden för kliniken är 40 miljoner kronor, 25 av dessa har svenska Swedfund bidragit med. Resten står Samans företag och tre andra delägare för. Drömmen är att det ska bli fyra specialsjukhus, förutom ögonkliniken även hjärt-, kvinno- och kirurgiklinik.

– Vi ska exportera svensk specialistsjukvård, förklarar Saman Ahmed.

Han säger att marknaden för den svenska sjukvårdsmodellen är stor, något som kanske inte så många i Sverige förstår.

– Inte bara det höga medicinska kunnandet, utan även saker som patientsäkerhet, hygien och journalföring.

Läkarna som ska arbeta på sjukhuset, som Saman hoppas ska öppna i slutet av detta år, kommer att hyras in från Sverige.