Mikael Strömberg har alltid med sig en bandspelare. Även den gången då han var på Grönland som skrivande reporter och tillsammans med den grönländska underrättelsetjänsten jagade en inlandsistjuv. Med sälpatrullen förföljde han en amerikan som stal bitar ur inlandsisen för att sälja som is till whisky.

Bandspelaren var också självklar när han i höstas spelade in 40 timmar ljud från Paris tunnelbana. Då var uppdraget att ljudsätta en radioteater.

Han har även spelat in ljuden från övergångsställena i Gävle centrum. Klockan fyra en sommarmorgon stod han mitt i centrala Gävle och tryckte igång flera knappar samtidigt, bara för att spela in det speciella ljudet som just Gävles övergångsställen ger upphov till. Det är bara några av alla de ljud han har sparat på de tusentals kassetter som bildar hans ljudarkiv. Nu bygger han med hjälp av Framtidens kultur en ljudatlas på nätet.

Mikael Strömberg har varit fascinerad av ljud så länge han kan minnas. Från början handlade det om musik, men han var inte gammal då han upptäckte att det gick att göra musik av alla ljud.

– Jag lyssnade först på pianotangenternas läten, men så började jag lyssna på ljuden runt omkring, och började spela in dem, berättar han.

Vi träffas i den gamla vävfabriken, nuvarande industrihuset Vävaren i Strömsbro i Gävle. Här har Mikael Strömberg sin ateljé. Ett vitmålat rum med ett piano, ett par jättehögtalare och en mobil inspelningsstudio. Ett litet ljudisolerat rum på hjul. Det är här han gör många av sina ljudinstallationer.

Men alla ljud är inte angenäma enligt ljudciceronen Strömberg. Han varnar för ljudstress. Något som har blivit ett allt vanligare fenomen, rapporterar Hörselskadades riksförbund. Störande ljud är enligt organisationen en bortglömd arbetsmiljöfråga, och inte minst gäller det på kvinnodominerade arbetsplatser, som förskola och skola. Det handlar om ljud som lyssnaren inte själv väljer. Ljud som tränger sig på och en volym som bara ökar.

– Kulmen är nådd. Störande ljud leder till stressjukdomar och är en av anledningarna till migrän. Det är ett folkhälsoproblem, konstaterar Mikael Strömberg.

Han förklarar att den som utsätter sig för ljud vill ha kontroll. Det är därför många upplever att ljuden på en arbetsplats är övermäktiga. Han förespråkar tysta tillflyktsorter i de stora kontorslandskapen. Och han tror inte att hög ljudnivå automatiskt lockar gäster.

– Det är en myt att människor skulle sitta kvar länge på en restaurang på grund av att det spelas hög musik. För hög ljudnivå gör i stället att folk lämnar restaurangen. Vi vill ju kunna prata med varandra. Men säger man sånt så ses man ju som en tystnadsromantiker, som en tråkig moralist, säger den 52-årige Strömberg med ett snett leende.

Han berättar att det går att bygga och designa hela städer med ljud. Mikael Strömberg efterlyser offentliga stadstonsättare, själv har han bland annat arbetat för kulturhuset i Helsingborg, och han är mannen bakom ljudinstallationerna vid järnvägsstationen i Gävle. Installationer som får honom att låta uppgiven. Han beskriver hur han sett en äldre man slå sönder en av sensorerna genom att hugga med en paraplyspets rakt in i sensorn.

– Jag kan ju inte åka dit och laga dem hela tiden, säger han trött.

Mikael Strömberg larmar även om utrotningshotade ljud. Det finns ljud som försvinner för alltid. Plötsligt är det för sent, ljudet är borta. Till exempel plingljudet från skrivmaskinen vid radbyte.

– Det saknar jag jättemycket, säger han och blicken faller på en svart, gammal skrivmaskin som står överst på en av hyllorna i ateljén.

– Eller det rytmiska ljudet av skenskarvarna på tågrälsen. Diskadong diskadong. Nu låter det bara woooh.... fortsätter Mikael Strömberg.

Han säger också att han saknar många dialekter. De språkliga skillnaderna håller på att suddas ut. Gävlemålets djupa, tjocka vokaler och Sandvikenmålets mer sjungande dito sammanblandas till en riksdialekt. Och han saknar ljudet av bryggarbilens skramlande.

– Farsan körde Coca-Cola när jag var barn. Ljudet av tomma flaskor som skallrar mot varandra, det låter att pappa är på väg hem.

I dag piper det i stället. Överallt. Mobilerna, datorerna, biljettautomaterna och febertermometerna. Alla piper. De lägger sig som en pipande ljudmatta över hela naturen. Något som ställt till det. Valarna simmar vilse och fastnar under isen, fåglarna börjar härma mobiltelefonsignaler.

Det som irriterar Mikael Strömberg mest är att bli avbruten i sitt lyssnande.

– Vi blir avbrutna hela tiden. Till exempel av reklam. I dag är det ovanligt att vi får höra något från början till slut utan avbrott.

Han har haft långt gångna tankar på att skapa ett akustiskt ljudreservat. Vid vattnet, i viken utanför huset på Gamle hamn på Gotland. Där har han tänkt sig en spång med en snurrande platta längst ut. Så att det går att höra havets ljud från alla håll.

– När man står där. Det är en injektion. Jag kontaktade länsstyrelsen om mina tankar. Men det var dumt. Det blev en byggnadsfråga av det hela, berättar Mikael Strömberg.

Han har börjat skapa en ljudatlas på internet. Där ljudinspelningar från hela landet ska gå att söka via en karta. Han har fått pengar från Framtidens kultur för att driva projektet i ett år.

– Jo, jag har haft tur. Jag tycker att jag har väldigt roligt på mitt jobb.

Den som lyssnar uppmärksamt kan höra att det är orden från en man som har funnit sin plats i livet.