Nyss var jag i London, men mina förhoppningar om värme och grönska grusades. Gräsmattorna var visserligen någorlunda gröna, men våren är senare än vanligt även där. Trollhasseln blommade och snödropparna var utslagna, men lövsprickningen och påskliljorna var jag ett par veckor för tidigt ute för att få uppleva.

Det bekymrade dock inte min lille systerson, som jag hälsade på i London. Han älskar att vara utomhus trots årstidens kyliga vindar och blomsterbrist. Dessutom tycker han om att klä på sig vantar och skor, vilket jag har förstått är ganska ovanligt för ett barn på arton månader. Problemet med de tjocka vantarna är bara att det blir svårare att plocka upp spännande pinnar och annat från marken när vi promenerar i parken.

Många och välskötta är de allmänna parkerna i London, vackra och gratis att besöka för den trädgårdsintresserade. Nästan alltid finns minst ett kafé i varje park, någon damm eller vattenanläggning av något slag och stora lekplatser. Och massor av hundar som springer lösa. Kul för hundarna och hund­ägarna, men moster håller allt lite extra uppsikt när en flock lekande hundar närmar sig systersonen. Som till synes är helt orädd för alla slags djur och försöker tulta fram och pussa på varje hund han får syn på, liksom klappa alla andra djur parkerna vimlar av.

I Richmond Park finns förutom massor av fåglar och ekorrar även strövande hjortar. Parken består av ungefär tusen hektar skog, våtmarker och trädgårdar, ett jätteområde att promenera i med eller utan hund.

Hyde Park behöver kanske inte någon närmare presentation. Där i centrala London finns det möjlighet att ha picknick, beskåda planteringarna eller kanske ta en ridtur. I grannparken Kensington Gardens kan man hitta en trädgård av italiensk typ.

The Regent´s Park rymmer bland annat Queen Mary´s Gardens med bland annat en mycket känd rosenträdgård. Rosor tycker jag känns typiskt för brittiska trädgårdar, tillsammans med murgrönan och den muromgärdade trädgården. Och de perfekta gräsmattorna förstås, som luftas, gödslas och lagas. Och klipps. Notoriskt och gärna i geometriska mönster.

Under senare år har också något annat dykt upp i de brittiska parkerna i allt större omfattning: grova trädstammar som ligger på marken. De är till glädje för barnen som klättrar på dem och som sittplats för vuxna med termos. Men mest gagnar kanske dessa stammar de många insekter som lever i den döda veden, och som en följd även de fåglar som insekterna äts av.

Gamla träd är nämligen värdar för tusentals organismer, inte bara för insekter utan också för svampar och lavar. Genom att låta de största fällda träden ligga kvar, görs en insats för den biologiska mångfalden. Det här kan man göra i sin egen trädgård, antingen genom att spara en stock som får ligga i trädgården eller genom att spara en hög stubbe när ett träd måste tas bort.

Undrar om död ved snart kommer att räknas till ett av de karakteristiska inslagen även i den anglosaxiska hemträdgården? Jag misstänker att det i trädgårdsengland finns ett starkt motstånd mot detta inom mer traditionella kretsar, men det är måhända bara en fördom jag har.