Mats Alw framstår som en pratsam, utåtriktad och social person och det svårt att tro att det är just det som han har svårt med. Att han inte riktigt förstår det sociala samspelet mellan människor och hur man ska kommunicera.

När vi pratar tittar han mig aldrig i ögonen. Men hade han inte berättat det själv hade jag inte märkt det.

– Jag har med åren blivit ganska bra på att dölja min funktionsnedsättning. Jag tittar på munnen i stället, berättar han.

Att det var något som var fel förstod Mats tidigt. Han var ständigt orolig, stressad och mådde dåligt, men visste inte varför.

Inte förrän han läste en bok om Asperger.

– Jag insåg att den handlade om mig!

Lättlurad

Först då förstod han varför det var kaos i huvudet och varför han inte visste hur han skulle bete sig. I stället försökte han härma andra och gjorde det så bra att han lyckades skaffa sig familj, villa och jobb som säljare.

– Jag spelade en roll men hade inget manus. Jag levde med ständig scenskräck – dag som natt. En ständig rädsla att säga eller göra fel.

Personer med Asperger har ofta hög intelligens – det finns de som kan lära sig hela busstidtabeller utantill – men svårt att klara sig socialt.

Mats kan inte läsa av kroppsspråk och uppfattar det som sägs bokstavligt. Det gör att det är svårt att förstå sådant som sägs mellan raderna.

När han började jobba på Systembolaget och chefen på skämt sade att personalen fick köpa skadade flaskor för halva priset trodde Mats självklart på det och gick genast iväg och hämtade pengar.

– Jag är väldigt lättlurad, konstaterar han.

Säger vad han tycker

Socialt småprat är också svårt att greppa.

– Säger du ”Hur mår du? eller ”Hur är läget?” till mig så vill du kanske bara starta samtalet. Men för mig är det en riktig fråga och då svarar jag på den och berättar hur jag mår och vad som har hänt.

Han kan inte heller sätta sig in i hur det han själv säger uppfattas av andra. Han är ärlig och säger vad han tycker. Ibland för ärlig.

– Jag kan ge komplimanger som är för närgångna. Sådana blundrar gör jag hela tiden. Jag vill bara vara snäll men jag vet inte riktigt var gränsen går.

Sedan han fick sin diagnos har han lärt att förstå sig själv bättre. Vid 56 års ålder känner han att hans liv har börjat. På riktigt.

– Jag slipper förställa mig och spela teater.

Han har alltid varit duktig på att uttrycka sig och har nu börjat föreläsa om Asperger för att öka kunskaperna och förståelsen.

– Vi har levt i skuggorna men nu ska vi börja synas och höras.