Om Daniel Sennerfeldt för sisådär 40 år sedan hade sett sig själv i dag hade han inte trott sina ögon – en högstadielärare som använder lökar på mattelektionen!

Danne som hellre vill kallas Daniel.

Som ibland låter som Di Leva när han väljer bland orden.

Och har spelat munspel med Peps Persson.

Daniel verkar ändå vara Danne för de flesta.

På Stigslundsskolan kommer flera elever spontant fram och säger att han är den bästa lärare de haft – någonsin.

– Han är varmhjärtad, rolig och utgår från verkligheten. Danne är född till lärare, säger Natalie Ersgård i 9b. Under besöket på Stigslundsskolan är det uppenbart att många tycker att Daniel Sennerfeldt är den i särklass bästa lärare de har haft under alla år i grundskolan.

När han själv gick i åttan dippade han riktigt ordentligt. Skolkade en del, struntade i läxorna. Skolan var för tråkig och hade inte chans mot flickorna, musiken och kompisarna.

– Min högstadietid var inte kul, jag gillade inte skolan, konstaterar Daniel.

Efter nian fick det vara nog.

Där började en rätt vilsen vandring mot den människa som är Daniel i dag. Han betonar att han alltid tyckt om sig själv och aldrig var i farozonen för att irra bort sig totalt.

– Jag fick mycket kärlek hemma, förklarar Daniel som har en bror och två systrar.

Ja, brodern är en annan Sennerfeldt som är rektor på Älvboda skola i Skutskär. Ja, en äldre Sennerfeldt är pappa läkaren som numera är pensionerad.

Daniel jobbade som stalledräng, på Skutskärsfabriken, åt Vägverket.

Blev hovslagare

Han utbildade sig till hovslagare.

– Jag var diversearbetare som avskydde allt som liknade struktur. Det var det värsta ord jag visste.

Och så var det musiken. Han spelade munspel i ett bluesband och turnerade runt.

Nu börjar man undra hur det ska gå. Här fanns en man som snart skulle fylla 30 och som knappt gått nio år i skolan. Då hade han träffat Carita som skulle bli hans fru och som hade en välbekant bula på magen.

Brutal fråga

En dag ställde hon en brutalt strukturerad fråga om framtiden: Vad ska du bli egentligen?

– Keramiker, försökte jag. Det verkade lagom strukturlöst, berättar Daniel och ler.

Men Carita lyckades få honom att börja på komvux. Han läste in naturvetenskaplig linje och tänkte bli biolog. Det var djur och natur som lockade.

– Det var skitjobbigt första terminen, men sen gick det bättre.

Han gick ut, började vikariera som lärare och kände att det fungerade rätt bra. En dag såg han en annons om lärarutbildning till matematik och no-lärare som det var brist på. Plötsligt hade Daniel som tidigare fått rysningar av det som andades struktur och svenssonliv insett att ett viss mått av den varan inte var helt fel.

Förståelse och trygghet

Nu är Daniel 53 och en fantastiskt duktig lärare som jobbat på Stigslundsskolan sedan 2002.

– Jag ångrar ingenting jag gjort och jag tror att min bakgrund gjort mig till en bättre lärare.

Daniels utgångspunkt är att undervisningen ska vara lustfylld och meningsfull.

– En del säger att skolan måste vara tråkig ibland. Det tror inte jag.

Däremot måste det vara jobbigt och ansträngande ibland.

Daniel använder ord som kärlek när han pratar om sina elever, nej inte på det sättet, utan snarare om ett kärleksfullt förhållningssätt till sina elever. Förståelse. Trygghet. Det är han själv som säger att han börjar låta som Di Leva.

– Jag försöker få dom att känna att det är viktigt för mig och för dom själva att det går bra i skolan. Att det handlar om början av yrkeskarriären. Har man koll på matematiken blir man inte bortkollrad lika lätt. Har man inte koll riskerar man att bli en loser.

Daniel försöker undvika skolböcker och försöker hitta andra vägar. När Arbetarbladet är på besök står sju krukor med lock på katedern.

Eleverna ska försöka lista ut hur många lökar det ligger i varje kruka med hjälp av de siffror som står på krukorna.

– Det handlar inte om att skriva av rätta svar utan att få eleverna att tänka själva.

Daniel verkar inte vara den skrytsamma typen, han svär över Jante-lagen, innan han vågar säga det:

– Jag tror att jag är en naturbegåvning som lärare.