Nicco Westman, 30, bagare:

”Är du bagare? Då gör du väl en jävla massa deg!”

– Det är samma skämt varje gång, säger Nicco Westman, ägare till Bodins bageri i Gävle.

Och vad brukar du svara?

– Jo, att det blir en jävla massa deg, säger han utan att precisera vilken sort det blir mest av...

Reaktioner på de tidiga morgnarna är också vanliga. Många tycker att det är konstigt att Nicco valt ett yrke som tvingar honom att gå upp mitt i natten.

– Jag tycker att det är skönt att gå upp, man kommer in i det. Det är faktiskt ganska mysigt att gå här tidigt på morgonen, säger han.

– Tiderna varierar jättemycket, det beror på hur mycket det är att göra. Under julen börjar vi tio på kvällen före, andra gånger kan det bli så sent som halv fyra på morgonen eller till och med sex.

Äter du många bullar?

– Jag äter jättemycket när jag är här. En och annan bakelse slinker också ner, men jag har lite svårt att äta andras. Då brukar jag tacka nej.

Maria Eriksson, 29, anställd vid Systembolaget:

– När jag berättar vad jag jobbar med får jag ofta höra: ”Har du personalrabatt?”. Då kan jag berätta att det har vi absolut inte. Vi måste till och med betala för påsarna.

När Maria och hennes kolleger sitter i kassan är det vissa fraser som ständigt återkommer. ”Som hittat” är inte en direkt sällsynt kommentar när kunden meddelats summan för inköpet...

– Och frågar vi om de vill ha kvitto svarar de ofta: ”Nej, det är i alla fall inte avdragsgillt”. Det får vi höra ungefär hundra gånger om dagen, säger Maria, som ändå tycker att det är kul med glada kunder som skojar.

Ett annat skämtsamt svar vid just kvittofrågan är ofta: ”Nej tack, då behöver jag inte redovisa något därhemma”. Av förklarliga skäl blir det många kvarlämnade kvitton i Systembolagets kassor.

– Vi skulle kunna tapetsera med dem, skrattar Maria.

Torsten Hedberg, 59, bussförare:

– När jag är bland folk och berättar att jag är bussförare är det alltid någon som säger: ”Då är du en sån där som bara svänger ut direkt från hållplatsen utan att blinka först”.

Oftast har Torsten inget fyndigt svar på det, utan kan bara tålmodigt svara nej. Som de flesta bussförare är han noga med att alltid blinka i god tid innan han lämnar en hållplats och kör ut i trafiken.

Har du hört sången ”En busschaufför en busschaufför, det är en man med gott humör”?

– Ja, försäkrar Torsten med ett skratt som antyder tusentals gånger.

Men trots det känner han bara glädje när någon passagerare får den ljusa idén att börja sjunga den.

– Det betyder att jag har gjort någon glad. Vi har ett serviceyrke och det betyder att man gärna gör det lilla extra.

Torsten gillar att skoja och busa en aning med passagerarna.

– Om någon frågar ”Vad är det här för buss” brukar jag svara: ”Det är en Volvo”. Om de då säger: ”Nej, jag menar hur den går”, då svarar jag: ”Vid 55 börjar ratten ruska”!

Marie Sejlitz, 30, brevbärare:

”Är du brevbärare? Då måste du ha bra kondition.”

Det är den i särklass vanligaste kommentaren som Marie Seilitz får höra när hon avslöjar sitt yrke för en ny bekantskap.

– Jag har inte alls bra kondition, säger Marie som i likhet med de flesta andra brevbärare numera kör moppe eller bil på sina rundor.

Det är ett tag sedan brevbärarna cyklade; i dag finns knappt en cykel kvar.

– Det blir inte så mycket trappor heller. Om det finns hiss tar jag den upp och sedan går jag nedför trapporna, säger Marie.

Och möter hon någon i trappen kommer ofta ett ”Inga räkningar, tack” eller: ”Räkningarna kan du behålla”.

– När jag lämnar över en bunt brev frågar nästan alla: ”Var det inget mer?”. Det spelar ingen roll hur tjock bunten jag redan lämnat är, berättar Marie.

Som om hon skulle ha gömt undan en packe brev någonstans...

Tomas F, 51, parkeringsvakt:

– Om jag är på en fest med nya människor brukar jag inte berätta vad jag jobbar med, för då kan det bli en jäkla diskussion, säger Tomas, som jobbat som parkeringsvakt i tolv år.

– Det finns nog inget jobb i världen som det finns så många förutfattade meningar om som vårt.

Tomas tycker att han har världens bästa jobb och kan inte tänka sig att byta bort det mot något.

– Folk tror att vi blir utskällda hela dagarna, men jag har aldrig fått skäll. Jobbet är trevligt och fritt och jag ser bara fördelar med det.

”Hinner jag springa in och köpa biljett?” är en vanlig fråga till p-vakterna.

– Det hinner man. Vi dyker inte på varenda bil som lämnas och vi har inte provision på böteslappar! En lyckad dag är en dag då vi slipper skriva ut böter.

P-vakterna ser sig själva mer som gatuvärdar.

– Folk tror att vi bara tittar på biljetter hela dagarna, men vi gör jättemycket annat, som att informera, guida och se till att gatuskyltarna fungerar. Vårt jobb är förebyggande och säkert skulle bilinbrotten bli fler om vi inte fanns.

Vanligaste ”lustigheten”?

– Varje gång vi tar vägen genom Gallerian Nian säger någon: ”Härinne finns inga bilar att lappa”. Ibland sägs det skämtsamt, ibland spydigt...

Jonna Lundholm, 44, frisör:

– Om jag är på fest och berättar för någon vad jag jobbar med tar de sig alltid åt håret. Sedan brukar de fråga vad jag tycker att de passar i och vilka färger som är rätt för dem. Många får en skam­attack och känner sig liksom tagna på bar gärning. En del ursäktar sig och säger att ”ja, det var länge sedan jag var till frisören, det blir ju inte så ofta”.

Reaktionerna förbryllar Jonna och hennes kolleger.

– En del verkar tro att vi aldrig slappnar av, men jag går inte och tittar på folk yrkesmässigt när jag är ledig, lika lite som en läkare börjar analysera varför någon ute på stan haltar eller ser blek ut.

Då och då ber kunder Jonna om ursäkt för att de varit ”otrogna” och klippt sig hos någon annan.

– Kunderna tror att de måste vara så trogna. Jag skulle vilja krama om alla och berätta för dem att de inte behöver skämmas om de byter frisör.

En intern rolighet som Jonna och hennes kolleger brukar fnissa åt är när någon med väldigt kort hår kommer in och säger: ”Gör vad du vill!”

– De skämtar inte! Men självklart måste man vänta till håret vuxit en bit innan man kan ge det en ny form!

Maria Eriksson, 32, butiksanställd Maxi Ica:

Den som någon gång köpt en trisslott och sedan tagit emot den med den skämtsamma frågan: ”Det är väl vinst på den där?” har nog känt sig rätt så fyndig. Maria Eriksson och hennes kolleger i matbutiken har hört den förut.

– Vi hör det ofta när vi står i spelkassan, intygar Maria.

”Jag som har så bråttom” alternativt: ”Jag som har packat så fint” är kommentarer som inte sällan följer de regelbundna avstämningar som görs i kassorna för självskannare.

Och nog verkar det som de flesta köer är ”fel kö”, med tanke på alla kunder som dagligen inför personalen beklagar sig över sina dåliga val.

Bland Marias kolleger väcks då och då en stilla undran över kunderna som under sena öppettimmar fäller kommentaren: ”Stackars er som måste jobba så sent!”

Kan en del av förklaringen till sena affärstider möjligen ligga i att just de kunderna vill handla då?