Blåklockan fick höra om vardagen i Sydafrika
Kvinnojouren Blåklockan har inlett ett samarbete med ett kvinnocenter i Sydafrika.
Fyra personer från Gävle var nyligen på sitt första studiebesök i East London.
Maria Kirner berättar om möten med starka kvinnor i en del av världen där gruppvåldtäkter hör till vardagen.
Relaterat
Artikelbilder
BESÖK I SYDAFRIKA. Maria Kirner från Gävle var djupt imponerad av alla starka sydafrikanska kvinnor som med små medel stöttade och hjälpte sina utsatta medsystrar. Här syns hon tillsammans med sin sydafrikanska kollega Fenzeka som arbetar i Peddie, där våldtäkter är en del av vardagen.
Fakta
Kvinnojouren Blåklockan
Startade 1980.
Är en feministisk, ideell förening som är religöst och partipolitiskt obunden.
Har cirka 200 medlemmar och fyra anställda på 3,30 heltidstjänster.
Verksamheten finansieras genom bidrag från Gävle kommun, Landstinget Gävleborg, Svenska kyrkan och Stiftelsen Adolf Grape.
Samarbetsavtalet med Gävle kommun ger cirka 700 000 kronor per år och innebär att kvinnojouren ska vara öppen dygnet runt.
Kvinnojouren ger stöd och skydd i akuta nödsituationer, till exempel vid misshandel och våldtäkt, men verkar också för kvinnors rättigheter och mot kvinnoförtryck i alla former.
Kvinnojouren Blåklockan är en av drygt 100 kvinnojourer i ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige.
Under en vecka besökte de flera center i staden East London i Sydafrika, och ett i Peddie cirka tio mil där-ifrån.
– Alla är arbetslösa, det förekommer mycket alkohol och droger och nästan varje kvinna hade blivit våldtagen. Det var vanligt att det skedde gruppvåldtäkter, det var vardagsmat, det var det som var så obehagligt, säger Maria Kirner.
– Kvinnorna var så vana vid att bli våldtagna så de pratade nästan inte om det. Men det värsta var att dagen innan hade fyra barn mellan 7 och 17 år blivit vårdtagna. Och det var mycket hiv och aids.
Kvinnocentret Masimanyane har ett litet ställe i Peddie dit de utsatta kvinnorna kunde komma för stöd och hjälp. Men det var långt ifrån svensk standard.
– Det var hål i taket, hål i väggar och inget rinnande vatten. Den dagen var det så mycket elände vi fick se. Men jag har aldrig mött så många starka kvinnor. De gör så otroligt mycket med väldigt små medel, berättar Maria Kirner.
Få sydafrikanska kvinnor anmäler brotten de utsätts för. Och för den som anmäler kan det bli en lång väntan, upp till tre–fyra år innan det leder till åtal.
Andra skillnader är till de sydafrikanska kvinnornas fördel. Som att stödcentret Masimanyanes är en stor organisation med 39 anställda. Och att de hade kontor både i en domstol och på en polisstation.
Nu ska projektets fortsättning formuleras. I maj kommer troligen en grupp från Sydafrika till Gävle.
– De kan lära oss hur de organiserar arbetet och hur de når ut. De har jobbat mycket med skolbarn och demokratifrågor, säger Inger Siksjö, ordförande för kvinnojouren Blåklockan.
Utbytet finansieras av biståndsorganisationen Sida.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 8 feb 2012 08:35 aaa (Ej registrerad)
Så Blåklockan kan åka på studiebesök till Syd Afrika mendan mansjouren Stickan mer eller mindre går under för att det inte finns pengar för deras verksamhet.
Det är tydligen skillnad på kön när det gäller att få hjälp i Gävle.....
Skrivet 7 feb 2012 17:23 Peter (Ej registrerad)
1 av 4 män där säger sig ha våldtagit, hälften av dem säger sig ha våldtagit fler än en kvinna; 1 av 4 skolpojkar i Soweto tycker gruppvåldtäkt är "kul"; 1 av 3 kvinnor, i en annan undersökning, ska ha våldtagits det året(!); Sydafrika lär ha världens högsta incidens av barn- och spädbarnsvåldtäkter, tydligen botar sådant AIDS där.
"Another 9-month-old baby was raped by six men, aged between 24 and 66, after the infant had been left unattended by her teenage mother."
Bara saxat lite från Wikipedia
http://en.wikipedia.org/wiki/Sexual_violence_in_South_Africa
"One of the key problems in this country is that people who commit rape don’t think they are doing anything wrong" enligt Dr Rachel Jewkes, South African Medical Research Council.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/1909220.stm