Att Gävle skiljer sig från resten av landet är välkänt; vi har en världsberömd julbock, vi har ett kafferosteri uppkallat efter staden och vi är den enda kommunen med ett konserthus som ser ut som en konservburk. Att familjen Medelgävle skiljer sig från SCB:s sammanställning av Medelsvensson är därför inte underligt.

Det tycker inte heller Per Eriksson och Anna Fernlund:

– Det är inte så konstigt att Gävlebor skiljer sig från rikssnittet, det är naturligt när vi bor i en sådan trevlig stad, skrattar de.

I SCB:s årsbok kan man läsa att Medelsvenssons vanligaste efternamn är Johansson.

Medelsvenssons är även gifta och är 40 år gamla. Som man kunde ana ser familjen Medelgävle helt annorlunda ut; de heter Eriksson i efternamn, är ogifta och är 42 år.

Och i ett tegelklätt radhus i Fridhem bor just ett sådant par: Eriksson och Fernlund har varit förlovade i över tio år, de är 43 år och kör dessutom en Volvo V70 – detta gör att de förtjänar titeln familjen Medelgävle!

Vi träffas i parets nyrustade kök; det serveras kaffe och bullar som farmor har bakat.

Vi sitter intill ett ljust fönster som vetter mot radhusområdets smala gata. Den silvergrå Volvon skymtas vid uppfarten, där den flaneras av bandymål och bandyklubbor.

Runtomkring i huset leker parets tre barn. Anna lägger fram en kalender och visar veckans fullmatade schema:

– Logistiken är A och O; vi har hockey och brottning, scouterna, läxor och barnkalas om vartannat. Under helgen försöker vi pusta ut och äter tacos, men då har vi ju matcher och sånt. Dessutom har vi fyra marsvin. Det blir mycket, säger hon.

Ett av parets barn kommer och visar marsvinen, ett efter ett – de är långhåriga och korthåriga och drar med sig sågspån som Eriksson genast sopar upp. Enligt paret försöker de dela på städningen, men Per Eriksson erkänner att sambon gör det mesta av grovjobbet.

Att kvinnan gör de flesta av hushållsysslorna stämmer även för Medelsvenssons; i den familjen städar kvinnan i snitt 35 minuter om dagen och mannen 20 minuter.

Att de aldrig gifte sig tror paret beror på lathet, och kanske är det så även för resten av Gävles medelfamiljer, resonerar de:

– I och med att man skaffar barn tycker vi att man sitter ihop resten av livet.

– Man kan gifta sig och skilja sig, men barn har man livet ut.

Paret Eriksson och Fernlund konstaterar att de helt klart skiljer sig från Medelsvensson; de vill inte byta namn till Johansson och trivs med att vara lite äldre än rikssnittet.

Men de understryker att även om de är familjen Medelgävle har de originella sidor; i sommar vill de exempelvis gärna fjällvandra, vilket Eriksson gissar är lite ovanligt.

Vid slutet av intervjun pekar Eriksson ut genom fönstret:

– Titta, där går vår granne också, Lassgård!

Mycket riktigt, utanför familjen Medelgävles fönster går Rolf Lassgård med en Ica-kasse i handen.

Och om det är något som Medelsvensson aldrig får se till vardags, så är det just en sådan Gävle-stjärna!