”Varför ska man vara anträffbar jämt?”
Patrik Lönnberg, 44, använder helst inte mobilen. Han stör sig på människor som svarar i telefon under möten.
– Folk borde få lära sig vett och etikett kring mobilanvändande, precis som man lär sig använda kniv och gaffel, säger han.
Relaterat
Trebarnspappan Patrik Lönnberg har en mobiltelefon i jobbet som han stänger av när han slutar jobba. Han har även en privat mobil, som han sällan använder. Han har inget behov av den.
– Varför ska man vara anträffbar hela tiden? Det är bra att de finns men jag har svårt att se att man behöver ha dem. Folk klarade sig utan mobiler längre tillbaka, säger Patrik Lönnberg.
Om sönerna behöver bli hämtade någonstans brukar de göra upp om en tid, sedan får barnen helt enkelt se till att dyka upp då. Han har reagerat på att telefonerna verkar gå före allt annat, både på jobbmöten och när vuxna umgås.
– Man kan hälsa på folk, sitta och dricka kaffe – och rätt som det är håller de på med telefonen. Har man åkt för att hälsa på tycker jag det kan vänta, annars kan man lika gärna åka därifrån, säger han.
Hans två äldsta söner fick mobiler när de började högstadiet i Tierp. Men han funderar hur den ständiga närvaron av mobiltelefoner påverkar barn och ungdomar.
– Jag tror inte alla klarar det där. De blir vana att det ska hända något hela tiden. Det finns inte att man bara är, säger han.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 4 mar 2012 08:47 Greven (Ej registrerad)
Jag har själv skrivit en insändare om detta med telefonanvändandet. Så jag gläds över att fler är inne på samma linje. Jag åker, tåg, buss och flyg ganska ofta och är oändligt trött på höra andra människors berättande om sina liv. För att inte tala om alla som in minsta detalj styr sina barn på väg till skolan. Lite komiskt kan det bli också, såg en man som för sin uttråkade bordsdam, upphetsad visade på sin Iphone, vilken restaurnag de befann sig på, han var lycklig medan hon såg ut att hon önskat den mannen till något helt annat ställe, och då bergis med sin telefon. Not, jag har aldrig på ljudet på tfn när jag åker tåg eller buss och jag slår av den innan jag går på flyget och slår på den när jag lämnat flyget. Jag tycker hela telfonkulturen vi har är löjlig.
Skrivet 19 feb 2012 17:42 Mikael (Ej registrerad)
Jag får huvudvärk var gång någon undrar varför man inte svarar på direkten i en mobil, maken till självupptagenhet att ställa krav på andra skall vara tillgängliga. Jag har haft mobil i minst 20år utan att bli beroende. SMS är annars det bästa med mobilerna.
Skrivet 19 feb 2012 13:24 ensamma mamman (Ej registrerad)
Är man timanställd kommunalarbetare så är det tyvärr ett MÅSTE att vara anträffbar 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året om man ska kunna få erbjudanden om arbete och att direkt helst ge återkoppling på förfrågan.
Ändå är det ett förbud mot telefoner på arbetsplatsen, men vad ska man göra när man är i behov av att jaga timmar för sitt uppehälle?
Tyvärr ser det ut så.
Men jag själv stänger naturligtvis av telefonen när jag är det verkligen är skäligt, men med risk för förlorad möjlighet till inkomst.
Skrivet 19 feb 2012 12:32 /DDT (Ej registrerad)
Det är ett ofog att vara ständigt anträffbar. Ingen är så viktig. Det finns mobilsvar. Jag brukar börja alla möten med att folk får separera telefon och batteri och lägga dessa på bordet eftersom man av erfarenhet vet att det alltid är någon som inte förstår informationen. Väntar man så otroligt viktiga samtal så man inte kan stänga av behöver man inte vara med på något möte utan kan sitta på sitt rum och vänta. Enkelt!