Elever nöjda när två blev en
Två högstadieskolor i Bomhus blev en i höstas, efter år av debatt, protester, beslut och förberedelser. Det har gått bra, säger eleverna i dag.
– Men det är ju lite så där ”vi från Lillhagen och de från Källmur”, säger Maximilia Hollinder som går i åttan.
Elevstrejk, namninsamlingar, demonstration på Stortorget och upprörda föräldramöten. Året var 2008. Ett av Bomhus två högstadium hotades av nedläggning. Elever och föräldrar reste sig, hyllade sin skola och varnade för friskoleflykt om den egna skolan skulle läggas ned. En del tröttnade på turbulensen och gjorde allvar av friskoletankarna.
Beslutet togs ändå i januari 2009. Men inga som då gick på Lillhagens eller Källmurs högstadium behövde uppleva någon skolflykt. De hade redan slutat nian när Bomhus alla högstadielever i höstas samlades på Källmursskolan. I höst flyttar högstadiet igen, till nyrenoverade Lillhagsskolan.
Det blev alltså inte en skola som stängdes rakt av, och en som lever kvar som den var. Resultatet blev i stället Bomhus 7–9, med lärare från både Lillhagen och Källmur. Inga klasser har splittrats på grund av sammanslagningen.
– Sammanslagningen har gått över all förväntan. Vi hade målat upp katastrofbilder av gängbildning och bråk Källmur mot Lillhagen, men vi har inte sett något av det, säger Marko Friman, biträdande rektor.
Första skolveckan i augusti hade de lite extra aktiviteter för att svetsa samman eleverna. Men sedan dess har de inte gjort något särskilt med tanke på sammanslagningen.
– Vi har arbetat för att skapa en trygg skola. Jag är ju känd för det här med regler, och det kan ibland få en negativ klang men för mig är det A och O. För att en skola ska fungera måste det finnas tydliga regler som eleverna följer. Vi har fått en mycket lugnare miljö här nu, men har fortfarande mycket att jobba med när det gäller elevernas skolresultat, säger Marko Friman.
Alla elever som vi pratar med under vårt besök på Bomhus 7–9 tycker att sammanslagningen gått ganska bra.
– Jag var inte så orolig innan flytten, det kändes lite ovant bara. På Lillhagen kände man ju alla redan. Men det är inte så stor skillnad egentligen, mest lokalerna, säger Bader Ereq.
– Vi är tre klasser i åttan och bara A kom från Källmur. Det är klart att man fortfarande tänker att de är från Källmur och vi från Lillhagen. Men jag tycker inte att det är något problem egentligen, säger Lukas Sundell.
– Kanske att de ibland säger ”Vi var här först” eller så, säger Maximilia Hollinder.
Själv har hon gått både på Lillhagen och Källmur tidigare.
– Det ska ju bli jättekul med en nyinredd skola. Jag är lite lat och klagar väl lite över att jag får längre till skolan efter flytten, men det blir nog bra, säger hon.
Flera elever tycker att det är trångt i lokalerna på Källmursskolan nu, och att det ibland varit lite stökigt i korridorerna. Samtidigt beklagar sig en del över att de sällan har rast samtidigt som de andra klasserna.
Enligt Marko Friman har de senaste åren varit jobbiga även för lärarna.
– Men det har vi bakom oss. Nu har vi ett fantastiskt lärargäng och ingen övertalighet. Nu kan vi blicka framåt, säger han.





























































