Hur känns det att ­lämna tv-världen?

– Att lämna SVT är såklart en sorgeprocess. Jag har varit där i 17 år, det är vad jag känner till, jag känner många där och trivs väldigt bra. Men det känns också jättebra att vara närmre mina barn nu efter att jag pendlat länge.

Vad är det du ska göra på Sandvik?

– Min titel är manager för Talent and Performance Management. Det låter så roligt, det känns ungefär som att jag är med i Nile­ City varje gång jag säger det, men jag vänjer mig nog. Mitt uppdrag är att hjälpa till att bygga upp en ny avdelning inom Sandvik där fokus ligger på att säkra att Sandvik får in kompetent arbetskraft. Det är stor konkurrens om högutbildade i dag och det gäller att få dem att komma och jobba på Sandvik.

Vad har du för relation till Sandvik sen tidigare?

– Jag tror jag har samma relation som de flesta Gävle­bor. Jag har en kusin och några goda vänner som jobbar där. Min bild är ett bra och stabilt företag, med en ny ledning som vill genomföra en hel del förändringar. Förändringar är ju min melodi och det känns jättekul och spännande.

Men hur känns det att lämna journalistiken?

– Jag ser det inte riktigt som jag lämnar den. Nu kommer jag att få erfarenheter från en mer marknadsstyrd värld. Jag stänger inga dörrar utan tänker att jag någon gång kan komma tillbaka till journalistiken och SVT. Jag har ett patos som jag inte blir av med och kommer även i fortsättningen vara en flitig nyhetskonsument.

Vilket är ditt favorit­nyhetsprogram?

– Precis som andra människor har jag blivit mer och mer webborienterad. Jag tittar mycket på svt.se och SVT play. Men det är klart, om jag verkligen vill veta vad som hänt slår jag på Rapport.

Nu slipper du ta tåget till Stockholm varje dag, hur känns det?

– Även om tågen gått väldigt bra de här åren så känns det skönt att slippa. Den stora fördelen är ju att om de ringer från skolan så kan jag vara där på en halvtimme och inte tre timmar som innan.