De cyklar en mil för varje dödad kvinna
189 svenska kvinnor har dödats av sina män under 2000-talet.
Nu cyklar Karin Svensson och Kristina Westman från Umeå i norr till Olofström i söder för att protester mot mäns dödliga våld.
189 mil – en mil för varje mördad kvinna.
Relaterat
Artikelbilder
Efter drygt 60 mils färd rullade Kristina Westman och Karin Svensson in till Stortorget i Gävle. Innan månaden är slut ska de ha cyklat 189 mil genom landet – en mil för varje kvinna som dödats av sin man.Fotograf: Lasse Halvarsson
Kvinnojouren Blåklockan höll på söndagen en tyst minut för alla de 189 kvinnor som dödats av sina män under åren 2000–2011.Fotograf: Lasse Halvarsson
Fakta
Hot, misshandel och död
I genomsnitt 17 kvinnor misshandlas till döds varje år av sina män eller pojkvänner.
Många av de män som begår brotten har tidigare hotat eller misshandlat kvinnan.
Ungefär 14 barn blir moderslösa varje år.
Källa: Brottförebyggande rådet och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
En artikelserie om de kvinnor som fram till årsskiftet hade dödats av sina män blev droppen för Karin Svensson på Olofströms kvinnojour. Hon kände att något måste göras och idén om en cykeltur genom landet föddes.
– Det är symboliskt på många vis. För att vi cyklar en mil för varje kvinna som dött. För att här är ett problem som finns i hela landet – på landsbygden, i byar, på mindre orter och i städer. Men också eftersom de här kvinnorna ofta tvingas lämna hus och hem och fly till en annan ort, säger Karin Svensson som cyklar tillsammans med kollegan Kristina Westman.
De vill sprida kunskapen om att det finns hjälp att få – så att kvinnor våga söka hjälp innan det är för sent. Men också sätta press på politiker och andra beslutsfattare så att samhället blir bättre rustat att hjälpa de som vill ta sig ur våldsamma relationer.
– Vi vill ha bättre hot- och riskbedömningar, bättre möjligheter att få skydd och att kvinno- och tjejjourer får en bättre och mer långsiktig finansiering, säger Karin Svensson.
Och behovet är stort. Varje dag vänder sig en ny kvinna till kvinnojouren Blåklockan i Gävle för att få hjälp.
– Bara den här veckan har det kommit åtta nya, berättar kvinnojourens ordförande Ingrid Siksjö.
För att klara av att hjälpa dem räcker inte det kommunala bidraget. Verksamheten bygger på att frivilliga ställer upp och jobbar gratis och på tillfälliga projektpengar.
– Det är det här vi vill ändra på. Vi vill att jourerna inte ska behöva jaga pengar hela tiden utan ägna sig åt att hjälpa kvinnorna i stället, säger Kristina Westman.
I samband med stoppet i Gävle hölls en tyst minut för alla de kvinnor som dött. Och för var och en lades en ros ned på Stortorget. 189 rosor – ett för varje liv som spillts.
