På kyrkogården lever Gävles historia vidare
Relaterat
Bildextra
Pesten och rödsoten härjade, samtidigt som invånarantalet i Gävle steg. Behovet av en ny begravningsplats växte påtagligt i slutet av 1700-talet. Det blev inte bättre av kriget 1808, som förde med sig stor efterfrågan på gravar.
Den 26 oktober samma år, dagen innan svenskarna besegrade ryssarna i slaget vid Virta bro, invigde vice pastor och nödårspredikanten Pehr Hultén det som i dag är Gamla Kyrkogården.
Ett fartyg i hamnen gav snart dödgrävarna sysselsättning. Besättningen var smittad av magsjuka och sex av sjömännen avled i sviterna. De begravdes på kyrkogården bara fyra dagar efter invigningen.
En förmiddag i juni, snart två sekel efter detta, orkar solen knappt värma genom snålblåsten när ordförande i Gästriklands kulturhistoriska förening tar långa steg längs grusgångarna. Göran Severin är en van kyrkogårdsvandrare. Och han rör sig inom ett område som lockar allt fler människors nyfikenhet.
– Kyrkogårdsturism håller på att bli på modet, säger han och tillägger att han som lärare alltid tagit ut sina klasser till Gamla Kyrkogården eftersom den ruvar på så mycket historik.
– Här vilar människor från alla samhällsklasser och åldrar, från ofödda barn till några som varit drygt 100 år när de dött, säger han vördnadsfullt.
Godsägare och garvare, fritänkare och stadsmäklare har sin viloplats här. De framstående männens fruar nämns ofta bara med namn, titellösa och förbigångna med historisk tystnad.
Samma sak gäller det stora antal fattiga Gävlebor, som varken har gravplats eller minnesmärken kvar. Deras enkla träkors är sedan länge borta och graven omgrävd. Kistorna placerades i rader och gravrätten sträckte sig 15 år framåt i tiden.
– De ligger ovanpå varandra, konstaterar Göran Severin.
Under 1900-talet började allt fler mer bemedlade invånare att köpa sig familjegravar och pampiga gravvårdar blev vanligare.
Men utrymmet är begränsat, och de äldre familjegravarna kompletterades så småningom med entaka gräsgravar som ramades in av socklar. Sedan krematoriet i Gävle invigdes 1960 kom möjligheten att använda marken ännu mer effektivt.
Göran Severin berättar och gestikulerar när vi passerar likbod, skulpturer och vackra monument.
När vi ber honom välja ut en handfull av de mest spännande gravarna tvekar han,:"det finns så många intressanta". Och på vägen till de val han slutligen gör kan han inte låta bli att stanna till vid andra skärvor som skvallrar om svunna tider.
Dit hör mysteriet med John Madigans grav. Cirkusdirektören, som var styvfar till legendariska lindansösen Elvira, dog i en eldsvåda i Gävle 1897. Han begravdes på Gamla Kyrkogården men gravstenen flyttades senare till Lund. Än i dag vet ingen med säkerhet om hans kvarlevor finns kvar i Gävle, eller om de följde med i flytten.
– Jag tror att de ligger här. Det är det mest sannolika, säger Göran Severin och vänder blicken mot nya objekt: stora gravkor, järnstaket och stenblock. Minnesmärken, framgångssagor och tragedier.
– Vi passerar förbi hela historien, säger Göran Severin.
Fakta/Bakgrund
Severins fem favoriter
1. Erik Sehlberg 1794-1842.
Hembygdsvännen Sehlberg gjorde anteckningar om fornminnen och ritade av runstenar.
– Gravskriften är gjord av runor, ett exempel på hans intresse för det forntida, säger Göran Severin.
Erik Sehlberg lämnade efter sig samlingsverket "Gefle och dess slägter". Översätter man runorna på hans grav lyder texten: "Under denna sten vilar Erik Sehlberg i Sätra död år 1842 efter kristi födelse herren give den döde ro att likna honom är att leva".
2. Viktor Lennstrand 1861- 1895.
Lennstrand var under sin uppväxt varmt religiös och som ung en av de ledande inom kristna studentrörelsen. Han övervägde under studietiden i Uppsala att gå ut som missionär.
– Men 1887 bröt han fullständigt med den kristna tron, säger Göran Severin.
Viktor Lennstrand gick tvärtom på korståg mot kristendomen. Han blev en så kallad fritänkare och deltog i bildandet av den "utilistiska rörelsen". Men det var inte ofarligt att ifrågasätta det kristna etablissemanget.
Lennstrand åtalades sju gånger för hädelse och hamnade bakom lås och bom vid två tillfällen. 1893 insjuknade han och fick variga förhårdnader i ansiktet och munnen. Han avled av sjukdomen och begravningen blev en stor manifestation, regisserad av Lennstrands meningsfränder.
3. Ernst Leonard Kjellerstedt 1857-1887
Liksom Viktor Lennstrand var Kjellerstedt före sin tid och ställde gängse normer på ända. Han var drivande i "svenska likbränningsföreningen" och hade celebert sällskap när han ifrågasatte kistbegravningar. Både Afred Nobel och hans pappa Emanuel förespråkade kremering. Ett skäl var den vid tiden spridda skräcken för att bli levande begravd.
– Emanuel uppfann till och med en kista med singnalsystem, säger Göran Severin.
Ernst Leonard Kjellerstedt kremerades i Stockholm och hans urna finns nu på en pelare på Nils Jakob Kjellerstedts familjegrav.
4. Mattons familjegrav
Släkten Matton kom till Sverige på 1600-talet. Lars Andreas Matton hade anställning hos De Geer på Löfsta bruk och grundade Mattonska garveriet, som låg intill Heliga Trefaldighetskyrkan. I dag vilar 15 personer i familjegraven, däribland Lars Andreas dotter Ida Matton. Hon var en känd konstnärinna. 1882 antogs hon som elev vid Tekniska skolan i Stockholm, nuvarande Konstfack. Fyra år senare åkte hon till Paris för att studera konst och 1891 öppnade hon en egen ateljé. Ida Matton har tillverkat tre av skulpturerna på Gamla kyrkogården, däribland monumentet på den egna familjegraven.
5. Bångska familjegraven
Lars Augustin Bång var den första som fick sitt vilorum vid gravplatsen: en kupolgrav, formad som en grekisk tholos.
Lars Augustin, född 1806, var skeppsbyggmästare och arrenderade 1847 Gävle norra varm, där Gamla Grand ligger numera ligger.
– Han byggde över 100 skepp under en relativt kort tidsrymd, säger Göran Severin.
Lars Augustin dukade under 1853 i en koleraepidemi som totalt skördade omkring 240 personer.
Sonen Johan Augustin tog över varvsrörelsen, men den lades vid stadsbranden 1869.
