Gäster i alla åldrar ville träffa Tetha under parasollet
Relaterat
SAMLARE. Med solen i nacken och vintern i blick ägnade Janne Åberg, granne med Strandgården och Böna kapell, tisdagsförmiddan åt att säkra vinterns vedbehov. hurtig kille. 3-årige Adam Magnusson g-i-c-k hela vägen från stugan i Engesberg till Böna Café tillsammans med mamma, lillasyster och mormor för att fika.
första gästen. Dagens första besökare under parasollet var Bertil Abrahamsson från Skutskär, som gled in på en Dragstar. ”Jag köpte en Dragstars för kromets skull”, sa Bertil.
trevligt besök. 3-årige Adam Andersson och Bengt Andersson är två av de många personer som fotograf David och Tetha träffade i Bönan i går. Fotograf: David Holmqvist
Fakta
Det som förenar Bönans då- och nutid är samhällets yrkesfiskare. Men Bönan är också lika med fyrplats. Lotsstation. Tullstation. En gång har här även funnits post- och telegrafstation. Skolhus. Ett hotell. Ett havsbad. En handelsbod. Dansbana. Snabbköpsbutik. Turbuss och turbåt. I dag är Bönan sommarvillor, sommarstugor, åretruntboenden och förstås böckling.
När Gävles fjärrfiskare i början av 1800-talet fick dålig lönsamhet på sitt fiske flyttade många av dem till just Bönan tillsammans med sina familjer. På 1940-talet fanns ett 30-tal fiskare med ett 15-tal båtar här. I dag en handfull, som dagligen förser stamkunder och turister med böckling och annan fisk.
Bönan är även känt för sitt kapell och Böna Café och Hantverk, medan restaurangen Strandgården sedan en tid är saligen insomnad.
Ortsnamnet Bönan (Bönhamn) sägs komma från platsen där fiskarnas fiskförvaringskärl av trä ”bönades ur” (rengjordes). Det har också filosoferats om namnet kommer sig av att något i Bönan har eller hade formen av en böna.
Artikelserie
BÖNAN, KLOCKAN 11.00–13.00.
Måsarna satt och höll utkik på Böna Cafés skorsten långt innan gästerna anlände i går, men den som var uppe med tuppen, det var 3-årige Adam Magnusson i Engesberg. Som g-i-c-k hela vägen från stugan i Engesberg till Böna Café tillsammans med mamma, lillasyster och mormor för att fika.
– Har du åkt vagn? inledde jag intervjun med.
Vilket fick Adam att tappa hakan.
– Nej, jag har g-å-t-t, upplyste han och tittade snett på vagnen, där lillasyster låg och sov.
Och la tydliggörande till:
– För att jag var så hungrig!
Så frågade jag Adam om han vet vad pålägg är.
Jorå, det visste han, och jag frågade vad hans favoritpålägg är (som är dagens enkätfråga).
– Lite smör och ost. Som är lite stark.
Om Adam gick hela vägen hem igen sen? När han lämnade Böna Café var han fullt inställd på det i alla fall.
Allra först under parasollet var Bertil Abrahamsson från Skutskär, som gled in på en Dragstar. En Yamaha med kromstaket, som Jerry Williams skulle ha sagt om det var han och inte Bertil, som var ute och glänste.
– Jag köpte en Dragstars för kromets skull, sa Bertil och satte sig – till vd och redaktionschefen Svens och fotograf Davids stora förtjusning.
Sven, för att lusten till motorcyklar, enligt Sven sitter i mannens gener, och David, för att han ska köra upp för mc-kort i augusti.
Så kom en man med parasoll i blick, presenterade sig som Bengt Andersson och sa att han hade en skröna att dela med sig av.
– Fast den är ingen riktigt skröna, för jag har sett med egna ögonen att den är sann.
Bengt berättade om klippig badplats. Med dansbana. Träkåk. Servering. En massafabrik på andra sidan. Och att man för 20 år sen nånting dumpade skrotbilar där. Knuffade dem helt sonika över en klippkant och ner i havet.
– Sikvik, gissade vi, vilket Bengt varken kunde bekräfta eller dementera eftersom han var nyinflyttad från Norrköping då.
För att bringa klarhet i saken har vi kommit överens om en date-skattjakt Bengt och jag.
Vad Bengt har för favoritpålägg? En tjock skiva kokt skinka kvällen före julafton.
Och huxflux var kaféets trädgård full av gäster i alla åldrar, från måsar till bebisar och den 75-årige taxichaufför jag åkte med på den tiden man som journalist fick ett taxikvitto när man skulle ut på jobb.
Dagens nyhet, förresten, den var att ett av stadens taxibolag under ett färdtjänstuppdrag förbisåg att hämta upp passagerare från dagverksamheter i både Hamrånge och Stigslund i går. Men fram kom de, eftersom de i stället skjutsades – efter lång väntan – i en av Gävle kommuns verksamhetsbussar.
– Snart ska vi få pannkaka och sylt, sa Rolf Berggren, som firade att han gått i pension från dagcentralen och tillbringar nu sina dagar på Väpnargatans dagverksamhet på Brynäs.
Vad Rolfs favoritpålägg är?
– Stekt ägg och korv!






















