I dag förverkligas Mikaels dröm
FARMEC, VALBO, ONSDAG KLOCKAN 17.00.
Så har Gävle äntligen fått en saluhall efter den som en gång i tiden fanns i Centralpalatsets källare och på Nygatan. Liksom i Paris ligger den nya saluhallen utanför stan. Gävles i gamla Farmechuset i Valbo, och Paris i förorten Rungis.
Det är Mikael Dillen, tidigare butikschef för Coop Extra i Sandviken, som inom ramen för Gästriklands Bondnärafamiljen äger och driver hallen. En god hall, som lever upp till alla krav som är förenat med ekologisk, KRAV-märkt och närproducerade råvaror, och smaksensationer.
I går var det mingel med chark och cava, och visning av hallens 450 kvadrat. Fågel och kött fanns att beskåda i diskarna, liksom ostar. Men det saknades. Det vill säga den där omisskännliga doften av opaketerad fågel, fisk, nöt och lamm som är lite kvalmig. Lite fet. Lite kall. Lite järnaktig. Lite koftaktig. Lite söt.
Jag bodde runt hörnet från Paris hallar på 1970-talet då jag auskulterade på Le Monde. Morgonluften var tung av lukten av fett, blod och avgaser. För blott en bistro ifrån min port på Rue Jean Jacques Rousseau i 1:a arrondissementet hängde djurkroppar, rann blod längs trottoarerna och gjordes affärer.
Närmare det ursprungliga kunde inte parisarna komma än hallarna, och kanske var det därför som lukten utvecklades till en doft som andades ursprung, äkthet och prima vara.
– Det är för att köttet fortfarande är inplastat, förklarade Mikael Dillen sin doft- och luktfria saluhall i går. Men i morgon torsdag (läs i dag), då vi öppnar för allmänheten, kommer det att lukta, kött, chark, fisk, fågel och ost här.
Mikael räknar med att butiken ska omsätta en 6–7 miljoner i år, och att grossistförsäljningen ska nå upp till någon miljon eller två.
Mikaels val av lokal, utanför stan, är högst aktiv. Han vill ha sin rörelse mitt i Gästriklands bondenäramarker med grönsaker nästgårdsifrån, olja från landskapets rapsfält och nötkött från exempelvis Storvik.
Saluhallen består förutom av butik en mörningshall, där köttet får hänga tio till fjorton dagar, och en produktionsavdelning. Där styckas kropparna av Mikaels pappa Nils-Erik, som är styckmästare, och Mikael själv, och förädlas fram ett 20-tal charkprodukter som säljs i både butiken och som grossistvara.
Mikael kommer även att sälja ostron i sin saluhall. Inte bondenära, men väl Helsingborgnära!
* Les Halles revs på 1970-talet på grund av luftföroreningarna och trängseln som lastbilstrafiken förorsakade då dagens varor levererades. Les Halles flyttades till förorten Rungis och ersattes av Centre Pompidou och Forum des Halles; arrondissementets stora underjordiska kontors- och shoppingcentrum.















