Fortsatt rödgrön politik kan det bli efter valet i höst. Partiernas länsordföranden Raimo Pärssinen (S) och Karin Ånöstam (C) håller dörrarna öppna för varandra på den lokala och regionala nivån trots att de inom rikspolitiken står längre ifrån varandra än någonsin.
Men väljarna får inga besked före valdagen om var det kan bli fortsatta äktenskap mellan S och C.

Centerpartisten Carl-Ewert Ohlsson blev efter valet 2006 kommunalråd i röda Sandviken ihop med två S-märkta politiska motståndare. Vänstern stäckte också ut sin hand och erbjöd sig att ingå i en helröd majoritet som bättre hade motsvarat valresultatet. Men Socialdemokraterna nobbade inviten eftersom vänsterpartisterna ansågs som mer opålitliga och kostnadsdrivande än 59-åringen från Årsunda och hans stabila och mer lågmälda partiorganisation.

– Det finns väl ingen som håller på med politik för att få sitta i opposition. Får man inte egen majoritet, får man söka det ihop med andra, säger Carl-Ewert Ohlsson, som inte gör någon hemlighet av att makt och inflytande lockar honom mer än friheten att bedriva ideologiskt renlärig centerpolitik.

Även i Ockelbo regerar S och C tillsammans men på ett mindre formaliserat sätt. I landstinget bildar S och C numera majoritet tillsammans med Miljöpartiet. I Bollnäs, Söderhamn och Ljusdal är det också S och C som styr tillsammans medan partisamarbetet i både Gävle och Hofors följer alliansgränsen på riksplanet.

– Där vi har samarbete med Centern fungerar det bra. Mycket har det med personkemin att göra. Visst underlättar det om vi kan hålla ihop i samma konstellation som i rikspolitiken. Men vi har sagt att det är upp till det lokala partiet i varje kommun hur de vill göra efter valet, säger Raimo Pärssinen, S-ordförande i Gävleborg.

Beredd på kompromisser

Även Centerns distriktsorganisation lämnar dörren öppen för fortsatt rödgrön politik i kommuner och landsting.

– Vi har sagt att vi ska jobba för fortsatt regeringsmakt för alliansen. Men i kommunerna är det upp till varje partiorganisation att avgöra hur de vill samarbeta. Vill vi ha genomslag för våra frågor är det viktigt att söka majoritet. Men det hänger också på vilket gehör vi kan få, säger C-ordföranden Karin Ånöstam.

Ingen risk att ni måste kompromissa så mycket att den egna politiken bara blir grå?

– Risken finns ju att det uppfattas som att tydliga profilfrågor försvinner eftersom medborgarna inte förstår hur kompromisser kommit till. Men kompromisser är bättre än svart eller vitt.

Att S och C älskar varandra i just Gävleborg har Pärssinen och Ånöstam ingen annan förklaring till än att det handlar om kultur, gemensam folkrörelsetradition och en personkemi som visat sig fungera.

Enligt Erik Wångmar, docent vid Linnéuniversitet i Växjö och expert på kommunpolitik, är Gävleborg den region i landet där S och C har det mest intensiva samarbetet.

– Socialdemokraterna var tidigare vana vid att ha Vänstern som ett litet stödparti som inte ställde så höga krav. Men när S tappade den egna majoriteten i flera kommuner i Gävleborg samtidigt som V växte och började ställa krav, verkar det som att många socialdemokrater upplevde att det var lättare att hålla centerpartister i handen.

Erik Wångmars bild av hur det rödgröna kompisskapet växt fram i Gävlesborg, och på en del andra håll i landet, är att Vänstern med en stor andel offentliganställda väljare och politiker upplevs som ett kravställande och kostnadsdrivande parti i kommunekonomiskt jobbiga tider med krav på nedskärningar.

– Vänstern är också politiskt renläriga ute i kommunerna medan Centern agerar mer pragmatiskt och måttfullt. Inte sällan är det ett parti som företräds av personer som suttit väldigt länge på sina poster. Nya politiker prövas noga i partiorganisationerna innan de får uppdrag.

Borde väljarna ställa större krav på besked före valet om vilka partier som tänker samarbeta med varandra?

– Det är inte lätt för väljarna att ställa krav. Problemet är att medierna inte är lika duktiga på att avkräva partierna besked i kommunerna som på riksplanet.

En brist i demokratin att partiförhandlingarna ofta blir lika viktiga som valresultatet?

– Det är det absolut.