Mats Andersson från Kungsgården vet vad han pratar om. För bara några år sedan blev han påkörd på E4:an norr om Gävle när han var ute på en bärgning. Hela knäet slets ur led när en förbipasserande bil körde på honom. De omfattande skadorna krävde 1,5 års sjukskrivning och han kommer alltid att ha bestående men.

– Knäet blir sig aldrig likt igen, säger han.

Janne Wikman och Mats Andersson befarar att nästa olycka inte är långt borta. Nästan varje dag får de höra om olika incidenter från kollegor. Flera har fått kasta sig in bakom bärgningsbilen när fordon svischat förbi intill dem i alldeles för hög fart. Extra besvärligt är det eftersom bilbärgarna ofta jobbar med ryggarna ut mot vägen och inte kan ha koll på övriga trafiken hela tiden.

– Vi vågar snart inte åka ut och hjälpa folk längre, säger Janne Wikman som också har en otäck erfarenhet.

Han hade satt upp koner en bit ut i vägbanan för att få bilisterna att sakta ned vid en bärgning. Men då körde plötsligt en bil om på det smala fältet på insidan av konerna i stället.

Båda tycker att klimatet har blivit mycket tuffare ute på vägarna de senaste åren.

– Det finns ingen hänsyn längre, menar de.

Mats Andersson och Janne Wikman tror att en förklaring är att folk i allmänhet har mer bråttom nu. Bilisterna ska fram till vilket pris som helst och tar sig inte tid att sakta in vid en olycka. Dessutom är det många som inte följer hastighetsbegränsningarna.

Själva ser de möjligheten att få lägga ut tillfälliga farthinder, portabla vägbulor, som en lösning. En annan är att få utrusta bärgningsbilarna med samma blåljus som ambulanser och polisbilar har.

– Det gula ljuset som vi har, det struntar bilisterna bara i.

Mats Andersson och Janne Wikman framhåller att det egentligen inte behövs så mycket av bilisterna för att säkerheten snabbt ska öka vid en bärgning.

– Det räcker med att de släpper gasen lite så ser det mycket bättre ut på en gång. Och nästa gång kan det ju vara de som behöver hjälp.