Stafettläkare inom psykiatrin oroar anhöriga
– Det borde stämplas som samhällsfarligt när patienterna är människor med extremt stort behov av trygghet och kontinuitet, säger mamman till en ung kvinna med diagnosen posttraumatisk stress.
Relaterat
För drygt ett år sedan blev den unga kvinnan från Gästrikland utsatt för ett grymt brott med inslag av både fysisk och psykisk tortyr. Mamman beskriver tiden efter det som hände som en enda lång kamp för att hjälpa dottern att överleva.
– Man kan likna hennes posttraumatiska stress vid ett krigsoffers.
Mamman berättar om upprepade självmordsförsök och om ett allt mer desperat sökande efter den vård som familjen från början tog för givet skulle finnas tillgänglig för en människa i djupaste kris.
Men i stället har dottern mötts av långa väntetider, oklara besked och ständigt nya läkare.
En stafettläkare skrev ut nya mediciner. Nästa stafettläkare, inhyrd för bara en dag, tog bort mediciner. Så har det fortsatt. Men några ordentliga uppföljningar har inte blivit gjorda.
– Det min dotter varit med om kan jämföras med en hemsk film. Men för henne och oss är det ingen film som vi bara kan stänga av. Det är verklighet och den rullar på hela tiden.
Genom en anmälan till Socialstyrelsen, riktad mot vuxenpsykiatrin i Sandviken, vill mamman nu fästa uppmärksamheten på den bristande kontinuiteten på läkarsidan.
– När det handlar om så här extremt utsatta människor är det samhällsfarligt med en bemanning som bara bygger på stafettläkare, anser hon.
I Sandviken finns tre läkartjänster inom psykiatrin. Den enda ordinarie läkaren är just nu föräldraledig.
Ulf Larsson, verksamhetschef för vuxenpsykiatrin, anser inte att patienternas säkerhet äventyras.
– Jag är den förste att skriva under på att det skulle vara önskvärt med ännu mer stabilitet. Problemet är att det finns för få psykia-triker i Sverige. Det drabbar alla. Inte bara oss. Jag tycker att vi fått till hyfsad kontinuitet även om vi inte kan garantera att samma läkare finns på plats vecka efter vecka.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 19 feb 2012 20:05 Det självupplevda ger oftast mer kunskap än det teoretiska (Ej registrerad)
jag har också råkat ut för detta och de flesta psykologer/psykiatriker har ingen kunskap om detta (som jag träffat iallafall) MIN TOLKNING AV DEN SITUATION DIN DOTTER SKULLE KUNNA BEFINNA SIG I, OCH VAD HON DÅ KUNDE BEHÖVA(jag är inte läkare): Jag tror din dotter behöver få vara din lilla baby igen och bli ordentligt ompysslad, inte bara praktiskt utan verkligen som en baby/ett litet barn, bli kramad struken över håret, ja, Hon behöver bli omhändertagen, precis som när hon var liten eller som om hon vore lam och behöver omvårdnad. Försök få komma till en psykiartiken som kan något om trauma, nöj dig inte, kräv annars remiss till akademiska el liknande och jättemycket hjälp mot sin ångest som hon har pga. chockad rädsla, hon behöver veta att det är ok att känna sig konstig, ha konstiga funderingar, Känna sig förföljd, vara i ett töcken/dvala, inte komma ihåg saker, Prata, prata, gråta, vara arg, frustrerad m.m Ska inte vara ensam, behöver stöttning hela tiden. Lära sig förstå reaktioner