Busshållplatsen precis utanför heter missionshuset. Annars kallas det inte för annat än bönhuset i folkmun.

Den röda träbyggnaden med sina höga kyrkfönster och sitt karaktäristiska torn har varit familjen Sandin-Engbloms sedan 1 januari 2000.

Varken Peter eller Maria har anknytning till Jäderfors men hade sett huset var för sig när de åkte förbi.

– Det var något häftigt, spöklikt över det, förklarar Peter Sandin.

I miljon på rust

65 000 kronor fick de betala, då saknades el och avlopp. Sedan dess har de lagt ned drygt 1 miljon kronor på att rusta huset. Det är egentligen bara timmerstommen och taket som är kvar. Trots att det stått oanvänt sedan församlingen lades ned i mitten av 70-talet hade det klarat sig bra.

– Det är så otroligt rejält byggt, berättar Peter Sandin och visar fönstret i badrummet. I rundeln syns tydligt de mer än halvmeter tjocka väggarna.

Som egna företagare med ett litet barn och ett till på väg lejde de ut arbetet som tog drygt ett år. Även om bönhuset nu är ett modernt familjeboende så finns kyrkokänslan kvar. Det stora rummet på nedervåningen har 5,60 meter i takhöjd och flödar av ljus.

Fönstren går i gammal stil men är av treglas som håller inne värmen.

Paret berättar att det är sådan akustik i rummet att det kunde bli riktigt jobbigt när barnen Jack och John var mindre och stojade runt. I stället för altartavla får en målning av Sandviken-konstnären Gregor Löjdström, specialgjord till rummet, agera blickfång.

– Vi har inte så mycket på väggarna utan de får vara ganska bara. Det går inte att sätta upp en liten tavla tre meter upp, säger Peter Sandin.

Stora möbler

Ute i hallen står en skavd kyrkobänk som är original. Det ursprungliga golvet finns också kvar men har täckts av ett nytt eftersom det lutade så mycket. Lutade gjorde även läktaren så den har bytts ut och fått nya räcken i smitt järn.

Det är Peter Sandin som har ritat hur allt skulle se ut. Han hade en tydlig bild av ett stort, öppet rum med köket under läktaren. Han har även bestämt alla inredningssaker ”som är större än tre decimeter”.

– När man letar möbler till ett sån’t här ställe måste man leta stort.

Nyfikna invånare

Soffan, som tar hälften av ett vanligt vardagsrum, kommer från Ikea och hittades på utförsäljning. I den kan hela familjen utan problem vräka ut sig. Maria Engblom har stått för ”småplocket”. Här och var står barnskor som prydnader.

– När jag ser dem kommer känslan tillbaka hur det var när barnen var små.

Rusten har uppskattats av invånarna i Jäderfors. I början ringde det folk på dörren och ville komma in och titta. Andra gick förbi utanför och kikade.

– Det är många som vill prata om huset. De säger ”åh, här har jag gått i söndagsskola”.

Inga fler projekt

Men för paret blir det inga fler rustningsprojekt. De har även ett hus på Stationsgatan i Sandviken som gjorts i ordning.

– Det är ungefär som en graviditet. Det bara växer och växer och man vet inte vad det ska bli, säger Maria Engblom och konstaterar med en suck att det finns saker som ännu väntar på att bli gjorda.

Något som i alla fall ska göras klart är det pråliga klocktornet. Här uppe skulle det inte vara fel att sitta och njuta av den vidsträckta utsikten över åkrarna ned mot Jädraån.