I det stora gula trähuset hölls eldiga gudstjänster. De rösterna har för länge sedan tystnat.
Nu är Marma missionshus i stället en plats för trasiga bilar.
– Det är perfekta lokaler men många som kommer hit undrar om de kör in i en gammal kyrka, berättar Ola Östlund som driver bilverkstad i träkåken ihop med sambon Susanne Forsblom.

Ola mekar och Susanne sköter kontorsgöromålen. Det var när Ola i september 2004 ville uppfylla sin dröm att öppna egen bilverkstad som han kom att tänka på huset som stod öde. Paret bodde redan i en annan träkåk bredvid. I lokalerna finns nu ett par bilar som Ola håller på att serva. Den höga takrymden gör att man förstår att här har varit en större sal. Kvar finns också de vackra bågade fönstren i missionshuset.
– Där vid fönstren sitter lampetter, säger Susanne och pekar.

Mycket har förändrats
Flera armaturer i liknande stil har suttit i taket. Ola har dock tagit ned ett par för att få plats med fläktar. På framsidan, där det tidigare var en farstubro, har han byggt en praktisk stor port. Han tog bort platån i andra sidan av lokalen där det var altare. Läktaren som löpte runt huset, byggt 1884, togs bort vid en renovering i slutet av 50-talet.

Har ni hittat fler spår av missionsförsamlingen i huset?
– Nej men i huset där vi bor har det varit polisstation i ett rum och där hittade vi en skylt där det står ”polisassistent Andersson”. Vi har också påträffat en Mazetti-chokladbit i huset, berättar Susanne.

Arne Ruth ägde huset tidigare.
Hon visar övervåningen i det gamla missionshuset där det tidigare var vaktmästarbostad och där hon inrett ett kontor. På vägen upp passerar vi ett rum proppfullt med böcker som tillhör författaren Arne Ruth. Ola köpte huset av honom och Ruth hyr numer utrymmet för böckerna. Paret har i övrigt inte gjort så mycket åt huset förutom att de ersatt trägolvet i salen med betong.
– Det fanns ingen värme på och huset hade tagit mycket stryk, säger Ola.

Han säger att många gamla människor berättar historier om sammankomster i missionshuset och hur träkåken också tjänstgjort som auktionslokal. När Ola tänker efter kommer han på att det faktiskt är tre präster som lagar sina bilar hos honom.
– När Ola lade handen på lyset och det hoppade igång utbrast en av prästerna ”du är ju värre än påven”, skrattar Susanne.

Varken hon eller Ola har någon tidigare erfarenhet av missionshus.
– Det tillhör inte vår generation, säger Susanne som är född 1968.
Fast något visst med det mäktiga huset tycker hon ändå att det är.
– Det är lite kusligt att gå hit ensam på kvällarna...