Nytt liv i Guds hus Helén föll för ljuset och ljudet
Relaterat
HAR ALLT. Keramiker Helén Wikfors köpte missionshuset för att hon sökte tystnaden. Samtidigt är huset en källa till inspiration för henne.Fotograf: Conny Svensson
Artikelserie
- Nytt ljus i Guds hus
- Gamla missionshus som har fått nytt liv 2009-04-19
- Bönhuset har blivit deras drömhem 2009-04-12
- Från gudstjänst till ryktning 2009-03-22
- Missionshuset passade Ola och Susanne perfekt 2009-02-22
- Kjessmansbos stolthet och samlingsplats 2009-03-01
Hon köpte huset utanför Västland 1993 som fritidshus och sommarateljé. År 2000 flyttade hon permanent till missionshuset.
– Jag trivdes direkt med huset. Det var högt i tak med fint ljus och ljud. Dessutom jobbade jag mycket med stora reliefer och läktaren runt om gjorde att jag kunde se hur relieferna tedde sig på håll, säger Helén Wikforss där vi sitter i ett annat av husets vackra rum – köket till vaktmästarbostaden på ovanvåningen.
Med runt kaffebordet är Astrid och Inge Wendin, grannar och fortfarande medlemmar i Västlands missionsförsamling. Att vi är just i vaktmästarbostaden är träffande. De fungerade nämligen som vaktmästare i församlingen under många år. Så bodde de också närmast och kunde lätt elda och skotta snö. Inge Wendin var ordförande i missionsförsamlingen i 20 år, han hade också den posten då Helén ville köpa huset.
– Det fanns flera spekulanter. För oss var det viktigt med en seriös köpare som inte gjorde något ”tivoli” här, säger 82-årige Inge Wendin.
Det var inte bara Stav som församlingen sålde ut vid den här tiden. Samma sak hände med missionshusen i Sandby och Fridhem. Däremot har de missionshuset i Sätra kvar, där det är sammankomster ett par gånger om åren. Huvuddelen av gudstjänsterna hålls annars i missionskyrkan i Karlholmsbruk som stod klar 1994.
Helén Wikforss har vinnlagt sig om att bevara ursprunget i huset byggt 1884. Korset på spiran togs ned då det inte längre var ett missionshus. Spiran är dock kvar och inne i tornet finns ett litet rum som Helén gärna skulle göra om till lusthus om tiden och pengarna fanns. Den stora kyrksalen har bågformade vackra fönster. Från altaret har keramikern bara avlägsnat ett räcke. På läktaren står huvuddelen av bänkarna kvar. I påsktid varje år kan allmänhet beskåda Heléns alster och husets skönhet.
– Jag har varit med alla 14 åren i ”Konst på väg”, säger Helén som håller på med årets produktion
Hon får ofta höra från besökare hur livaktigt det varit i huset. Inge Wendin intygar detta.
– När jag blev ordförande 1966 var det 210 medlemmar, både vuxna och barn. Då var församlingen som störst.
Inge och Astrid var två av söndagsskoleledarna och paret berättar hur man åkte runt i byarna och hämtade upp barn.
– Människor hade ingen tv och det fanns inte så mycket annat att göra på den tiden, säger Astrid.
Missionshuset har varit plats för en filminspelning. Här gjordes scener ur Ingmar Bergmans ”Den goda viljan”.
– Vi såg filmen i Tierp men scenerna med oss var bortklippta, säger Astrid som dock fick se sig själv spela församlingsmedlem i tv-versionen av filmen.




































































