Det är ingen slump att Sandvikens kommun placerat integrationsenheten inom tillväxtförvaltningen och inte inom exempelvis socialförvaltningen.

– Invandringen är en viktig tillväxtfaktor. De städer och kommuner som växer och har go är de som har stor inflyttning från andra länder, säger tillväxtchefen Leif Jansson.

Rent samhällsekonomiskt är Sandvikens 3 735 utlandsfödda invånare en bra affär för kommunen. De producerar för 330 miljoner kronor, betalar 43 miljoner i skatt och konsumerar för 67 miljoner (se faktaruta).

Förnekar inte problem

Leif Jansson och hans medarbetare på tillväxtförvaltningen förnekar inte problemen och minusposterna.

Skolan har till och från haft svårt att ge alla nyanlända barn bra förutsättningar.

Flyktingar med dålig studievana hemifrån riskerar att fastna i ett långvarigt bidragsberoende. Kulturkrockar förekommer.

Men plusfaktorerna överväger överlägset, menar de.

– Då pratar vi inte bara ekonomi. Socialt skulle vi vara mycket fattigare utan de utrikesfödda Sandvikenborna.

Wisam Mohamed, 27, är ett, cyniskt uttryckt, exempel på en ”bra affär” för Sandviken och Sverige.

Han flydde från Irak och kriget 2007 efter att ha suttit kidnappad i elva dygn.

– Jag jobbade för ett amerikanskt företag. Det uppfattades som att jag var otrogen mot mitt land. När jag frigavs efter det att familjen löst ut mig bestämde jag mig för att lämna Irak.

Sverige var målet

Efter ha gått till fots i flera dygn tog sig Wisam från Turkiet in i EU. Slutmålet var Sverige.

– Jag hade pratat med en kompis som berättat att allt han drömt om fanns i det landet. Där blev man respekterad oavsett religion och utseende. Dessutom kunde man få gratis utbildning.

Wisam satte igång med att lära sig svenska direkt han kom till Sandviken.

– Det är nyckeln till allt. Har du språket kan du skaffa dig utbildning, jobb och familj.

Eftersom 27-åringen hade dataingenjörsutbildning från Irak i bagaget fick han hoppa över första året på högskolan och gå direkt in på andra året.

I dag är han färdig svensk dataingenjör och har därmed en kompetens som förtagen skriker efter. Han siktar på att gå vidare och ta en magisterexamen.

Parallellt med högskolstudierna har han arbetat heltid som tolk i engelska, svenska och arabiska.

”Fick en familj”

Wisam lever ihop med Jenny och hennes båda barn.

– Jag fick en hel familj på en gång, skrattar han.

Familjen hemma i Bagdad hade svårt att acceptera förhållandet.

– I dag är det bara pappa som är emot det. Han tycker jag ska gifta mig med en irakiska. Men jag kommer alltid att leva med Jenny. Hon betyder allt. Mamma och syskonen tycker också att det är okej i dag.

Som välutbildad och engelskspråkig hade Wisam ett stort försprång framför många andra flyktingar när han kom till Sverige.

– Det finns irakier som efter tre år inte lärt sig säga ”hej”. Tyvärr är det många som inte kommer med ”open mind”. De är här med kroppen men har hjärnan kvar i hemlandet. Det fungerar inte. Sådana personer får problem. Så fort barnen lärt sig svenska tar de över i familjerna och bestämmer. Men om man bara vill så går det. Själv lärde jag mig språket genom att ta kontakt och prata. Inte minst med pensionärer och barn.

Hur kan integrationen bli bättre?

– Det behövs fler praktikplatser. Att komma ut på en arbetsplats, träffa folk och lära sig svenska är A och O för de nyanlända.

Hur ofta blir du kallad svartskalle?

– Det har faktiskt aldrig hänt. Jag har över huvud taget inte stött på någon främlingsfientlighet här i Sandviken. Men jag känner sådana som bråkat med fulla svenskar och fått höra att de ska sticka hem till sitt eget land.

Har allt han drömde om

Wisam Mohamed har inga planer på att lämna Sandviken. Han tycker att han i dag har allt man kan drömma om: kärlek, utbildning, jobb och körkort.

– Vad är det man säger i Sverige? Villa, Volvo, vovve. Ha, ha. Det kanske blir en villa också.