Måndag

En kall och tidig morgon går vi med 50 barn samt några ansvariga vuxna till statens regionhuvudkontor för att lämna in en petition mot att barnen riskerar att bli vräkta och förlora sitt hem för att en domstol har gett äganderätten för marken till en annan organisation. Det blir lång väntan och jag spenderar tiden med att läsa Etiopiens grundlag om barns rättigheter. Till slut får vi beskedet att de inte har tid med oss just nu och vi traskar nedstämda tillbaka.

Trots senaste tidens negativa besked blir det en glädjens kväll efteråt. Vi sjunger och ber i timmar, för att vi vill tacka Gud för vad han har gjort för oss, och för att han kommer att hjälpa oss igenom det här också.

Vad har jag att kämpa för?

Tisdag

I dag är en jobbig dag. Vi gör samma sak som i går fast hos kommunens kontor, men nu är stämningen mycket mer tryckt. Alla barnen får sitta och vänta på ett par bänkar utanför, men det hörs inga skratt och inget prat, barnen har sakta börjat inse allvaret i situationen de befinner sig i. Så börjar någon gråta, och det dröjer inte länge innan nästan alla har stora tårar rinnande nerför kinderna.

Det är hemskt, fruktansvärt. Någon meter bort står jag och tittar på dessa barn som jag levt med i sex månader, barn som jag älskar. De riskerar att förlora sitt hem och bli flyttade till olika städer för att åtminstone ha någonstans att bo. På grund av detta sitter de nu här och gråter och vad kan jag göra? Just nu, inget mer än att finnas här och försöka stötta så långt det går.

Vad har jag att sörja över?

Onsdag

Förutom att det inte är någon skola så är det här en ganska vanlig dag. De tidigare dagarnas händelser märks inte, i alla fall inte på ytan. Vi hjälper till att rensa runt hundra kilo vete, något som görs helt för hand. Tänk om man hade behövt göra så i Sverige! Vi startar ett par mindre vattenkrig, jagar bort apor som stjäl mat samt snackar och busar i allmänhet för att hålla uppmärksamheten på annat än det negativa som varit de senaste dagarna.

Vad är bra och dåligt med sättet som vi lever i Sverige?

Torsdag

Dagens uppdrag är att hjälpa de äldre barnen som bor inne i stan med att skriva brev till faddrar som de har i Sverige. Det blir intensivt, men funkar bra och det är roligt att lära känna dem bättre. Man slås av hur mycket de är genuint tacksamma för, både smått och stort, och hur mycket man själv tar för givet.

Efter lunch uträttar vi några ärenden i stan innan vi tar oss hem igen. På kvällen blir jag utsatt för några hämndaktioner efter gårdagens små vattenkrig. De ska få igen stort!

Vad har jag att vara tacksam för?

Fredag

Dagen inleds utan mat. Vi fastar och har flera timmars bön som inledning på påskfirandet. Långfredag är dagen då kristna firar att Jesus dog på korset och genom att fasta, att avstå från något, kan man fokusera mer på vad som är viktigt.

På eftermiddagen kommer amerikanerna, en stor grupp som arbetar med att stötta barnhem. De är flera timmar hos oss, leker med barnen och berättar om påskens budskap. Vilken ödmjukhet och kärlek och vilket oförglömligt möte!

Vad är jag villig att avstå ifrån eller göra för att andra ska få det bättre?

Lördag

Lördagar innebär normalt hushållsarbete och i dag är inget undantag. Jag får hjälpa till med att hacka lök som behövs till matlagningen. Eftersom det är en stor högtid i morgon vill de ha kött till maten, något som är en lyxvara för vanliga etiopier. Men man köper inte en låda färdigt kött utan ett levande djur som man får slakta själv, så lite senare på dagen kommer en get traskande.

Innan vi blir klara kommer regnet. I sig inget konstigt, det har regnat nästan varje dag under en lång tid, men nu är det något särskilt. Det haglar! Hur kul är det inte för barnen att gå ut i ovädret och försöka samla ihop isbitar att kasta på varann!

Vilka små saker kan jag glädjas åt i min vardag?

Söndag

Jesus är uppstånden, halleluja! Påsken är sannerligen en fest. Gudstjänst i kyrkan med mycket glädje och efteråt en festmåltid hemma hos vår chef. På eftermiddagen får jag en lång pratstund med en vän, en svensk läkare, om tro och religion. Ett väldigt givande samtal. Middagen på internatet blir också det en fest, med fantastisk mat och lek och skratt med barnen.

Vad tror jag på? Vem har jag att förlåta och försonas med? Vilka människor älskar jag?