I kväll slipper Annika stå i köket
Nyårsraketerna glittrar extra vackert över åkrarna hemma i Åsbyggeby i kväll. Annika Martinsson fyller 50 på årets sista dag.
– Med födelsedagsfika på eftermiddagen och trerättersmiddag på kvällen brukar det bli mer markservice än firande för min del, men i år beställer vi catering! säger födelsedagsbarnet.
Relaterat
Artikelbilder
VÄRLDSBERÖMD MORFAR. Annika Martinssons morfar var den världsberömde träsnidaren, konstnären och formgivaren Johnny Mattsson (1906–1970). Ibland gav han Annika och hennes systrar varsin liten träbit att snida på i verkstaden som fortfarande finns kvar i Gamla Gefle.Fotograf: Arbetarbladet
Nej, det har inte alltid varit så kul att fylla år på nyårsafton, tycker Annika. Särskilt inte när hon var yngre och kompisarna passerade viktiga födelsedagar som 15 och 18 långt före henne.
Numera kan hon i stället mysa över att alltid vara yngst av alla i samma årgång.
– Och jag är yngre än Robert, det är huvudsaken, retas hon med maken som passerar köket under en paus från pappersjobbet i arbetsrummet.
Annika och Robert har länge arbetat sida vid sida med åkeriet med 20 anställda som han driver.
– En del har blivit som våra barn. Vi är som en jättefamilj!
I dag sköter Annika bokföring, löner och faktureringar, men hon började som lastbilschaufför i firman sedan hennes förre arbetsgivare Goman gått omkull.
– Jag trivdes på Goman och hade nog varit kvar där om de inte hade lagt ned, berättar Annika som under sina 14 år vid charkuteriet hade varierande arbetsuppgifter som både styckare och kontorist.
Annika övningskörde med Robert och fixade CE-kortet ganska enkelt. Körningen var kul, men det var en tung och bökig uppgift att angöra lastkajerna och lossa godset.
Yngsta dottern Emilia deltog i miniorerna i Valbo och en dag för sex år sedan fick Annika se att församlingen sökte ledare till öppna förskolan i Mikaelsgården. Hon sökte och fick jobbet och ett par år senare blev hon församlingsgårdens husmor.
– Jag har verkligen hamnat rätt! Kyrkan är ett kanonställe att jobba på och vi har en himla bra gemenskap. I kyrkan kan alla vara som de är och alla är välkomna.
Annika sköter inköp och bakar till alla grupper som håller till på Mikaelsgården. Hon fixar bröd till kyrkkaffet och kokar soppa till soppluncherna i Mikaelsgården och Forsbacka kyrka varje vecka. Dessutom sköter hon Mikaelsgårdens egen lilla fairtradeaffär och beställer hem rättevisemärkta varor från olika utvecklingsländer.
– Där finns te, kaffe, marmelad, prydnadssaker, glas, muggar och smycken; jättefina saker alltihop. Det är bara synd att inte fler vet att det bara är att komma in och handla, säger Annika.
En vacker bukett av vita nejlikor och liljor från fyra tacksamma sopplunchgäster är ett av bevisen för att hennes insatser är uppskattade. Och häromdagen uppvaktades hon inför 50-årsdagen av hela personalgruppen.
Julen har inneburit en del ledighet för Annika. Första julen med första barnbarnet blev speciell.
– Vilmer är lyckan, säger hon om äldsta dotterns son som kom till världen i somras.
Annika minns med glädje sin egen barndoms jular, som alltid firades med mormor och morfar i Gamla Gefle. Julklapparna levererades av stadsdelens egna tomtar och deras besök var magiska ögonblick.
Annikas morfar var den världsberömde träsnidaren, konstnären och formgivaren Johnny Mattsson, vars verkstad ännu står orörd i huset i Gamla Gefle, där han bodde och verkade.
Mormor Sonja, som var en duktig sömmerska, brukade sy likadana klänningar till Annika och hennes äldre systrar Carina och Lena, alla tre födda åren efter varandra.
– Vi var nog ganska gulliga när vi var små, säger Annika med ett leende.
