Nybakad präst vid 59 års ålder
Relaterat
Fakta
Margareta Nordell
Ålder: 59.
Familj: Livskamraten och själsfränden Stig. Två vuxna söner i Gävle. Tre barnbarn, det fjärde på väg.
Bor: I lägenhet på Norr.
Gör: Pastorsadjunkt i Maria församling det kommande året.
Intressen: Att umgås med barn, barnbarn och vänner. Att vara ute och röra på sig i naturen och lyssna på fågelsång.
Aktuell: Prästvigdes i söndags i Uppsala domkyrka och firade efteråt med släkt och vänner. Höll sin första mässa i Mariakyrkan tisdags.
– Jag höll fast vid min dröm även om det var motigt ibland. Det är aldrig för sent att byta jobb!
Margareta väljer Marias stilla kyrkorum som bästa platsen för en pratstund. Här höll hon mässa i tisdags, den allra första som nyvigd präst.
– Det gick jättebra. Jag kände mig omsluten av vänskap och värme. Det är verkligen en barmhärtighet att jag får starta här där jag känner mig hemma, säger hon.
Margareta har varit aktiv i Maria församling under många år. Hon har sjungit i kören, varit kyrkvärd, lett pilgrimsvandringar och konfirmandgrupper. Sedan några år leder hon en bön- och bibelstudiegrupp som betyder mycket för henne. Dessutom är hon aktiv kyrkopolitiker för POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan.
Mycket känns välbekant i yrkesutövandet som ligger framför henne.
– Jag har ju varit lite av en själasörjare under de här åren och jag känner mig trygg i mötet med människor. Däremot är själva prästhantverket med rutinerna, ordningen och liturgin inget som sitter i kroppen. Det ska jag nöta in, säger hon.
Margareta föddes i Karlskrona, växte upp i Enköping och kom till Gävle 1971, då hon började läsa till mellanstadielärare på lärarhögskolan. Första anställningen fick hon på Lilla Sätraskolan 1975. Efter tio år i Sätra blev det lika många år i Andersberg och därefter ytterligare några år på Brynässkolan.
– Min andliga längtan var lite slumrande under 70-talet, men i 30-årsåldern fick jag fatt i tron igen och började ett aktivt sökande. Det sökandet hade sin grund i min barnatro på en generös och icke dömande Gud.
I början av 1990-talet började Margareta studera teologi i Uppsala vid sidan av arbetet. Det har varit en lång och mödosam väg mot prästdrömmen. Utbrändhet och lång sjukskrivning har inte hindrat henne.
– Vägen var lång, men jag höll fast vid mina studier. I efterhand kan jag se att de här åren var värdefulla. Jag tvingades till personlig utveckling och rannsakan av min tro. Det blir en styrka när jag möter människor i deras viktigaste livsskeden, både när det gäller glädje och sorg.
Margareta vill dela med sig av sin upplevelse att drömmar kan förverkligas även om man snart ska fylla 60. ”Ge inte upp utan håll fast vid det du brinner för” är hennes råd.
– Prästyrket kan man utöva även efter den traditionella pensionsåldern. Jag vill vara aktiv så länge det går.
