”Min plikt är att hjälpa andra”
– Min plikt här på jorden är att göra allt jag kan för att hjälpa andra, säger hon.
– Jag låter kanske som värsta helgonet, men det är så himla viktigt för mig!
Relaterat
Fakta
Karin Sundin
Familj: Mamma Ulrika, pappa Robert, lillasyster Linda, 16, och pojkvännen Niklas. Kaninen Alice.
Bor: I villa i Valbo.
Gör: Går andra året på naturvetenskapliga programmet med internationell inriktning på Vasaskolan.
Fritidsintressen: Umgås med kompisar, träna och vara i stallet.
Engagemang: Jobbar som kontaktperson till en pojke med Aspergers syndrom fyra timmar varje onsdag.
Fyller: 18 år i dag.
Firar: Med släkten på födelsedagen. Med kompisar och krogbesök dagen före.
Sån är jag: Målmedveten, omtänksam, framåt och social.
Körkort och krogbesök i all ära, men det finns en möjlighet som lockar mer när Karin Sund fyller 18.
– Jag ska skaffa ett fadderbarn. Det spelar ingen roll var i världen, bara jag kan hjälpa ett barn till utbildning, mat för dagen och ett bättre liv, säger hon.
Sitt stora engagemang för medmänniskorna har Karin burit med sig sedan konfirmationstiden.
– Vi hade en jättebra ledare som har bott i Etiopien och hon väckte mitt intresse.
Efter konfirmationen startade några i gruppen ett Etiopienprojekt med målet att åka dit. De läste allt om det fattiga landet på Afrikas horn och ordnade barndisko och sålde fika för att få ihop pengar. Dessvärre fick gruppen avslag när de ansökte om stöd från Svenska kyrkan, men Karins resedröm lever än.
– Jag hörde en tjej som föreläste om att vara volontär i Tanzania och jag kände direkt att det var något för mig, säger Karin som vill åka iväg direkt efter studenten nästa år.
Ett halvår eller ett år i Etiopien eller Tanzania tänker hon sig innan hon fortsätter studera något naturvetenskapligt ämne.
– Då har jag nog landat i mig själv och känner att jag har gjort vad jag kunnat för att påverka på plats, säger hon.
I ettan på gymnasiet fick hon chansen att närvara när World’s Children’s Prize delades ut i Stockholm. Nelson Mandela fick priset det året och hans hustru Graça Machel var på plats för att ta emot utmärkelsen i hans ställe. Övriga nominerade hade också kommit till festen och det blev en stor upplevelse för Karin att se alla barnrättshjältar samlade.
– Mina största idoler! säger hon.
Karin är bekymrad över alla som inte tycker att det berör dem hur människor i tredje världen har det.
– Det är vårt ansvar att inte blunda för det, säger Karin, som tycker att alla borde ha råd med ett fadderbarn.
– Det kostar 100 kronor i månaden; det är ju inte mycket mer än en lunch på 9:an!
Karin tar chansen att hjälpa på hemmaplan också. Sedan ett år är hon kontaktperson till en pojke med Aspergers syndrom.
– Det är det bästa jobb man kan ha! Vi har gjort hur mycket som helst tillsammans; varit och badat, åkt skidor i Kungsberget, gått på bio, teater och museer. Han tänker på ett helt annat sätt och det ger mig så mycket att få hans perspektiv på verkligheten.
Jobbet, skolan och körkortet tar mycket av Karins tid just nu. Dessutom är hon medryttare på en häst i Älvkarleby, dit hon åker och rider två gånger i veckan sedan flera år.
Veterinär är ett tänkbart yrke för henne i framtiden, civilingenjör ett annat. Industriell ekonomi lockar, inte minst för möjligheterna det ger att jobba utomlands och kanske driva något utvecklingsprojekt där behovet finns.
– Jag vill göra det bästa av livet och bli något där jag kan göra nytta, säger Karin.
