Annika Peterssons skada i patellarsenan i högerknät gjorde henne tveksam för en start på SM överhuvudtaget.

Men en kortisonspruta blev räddningen och jakten på det nionde SM-guldet var igång. Förutsättningen var inte den bästa och så även en stor anledning till Peterssons guldmiss.

– Det gick bra till en början, fram till det fjärde kastet kände jag i princip ingenting. Det var i det femte och sjätte kastet som det började smärta rejält, säger hon.

Men Petersson fullföljde – något som hon var nöjd över.

– Jag gör sex kast och är väl ganska jämn i mina resultat, jag får ta med mig det, säger Petersson.

• Men det var ett guld du var ute efter, antar jag?

– Visst var det så, nog hade jag gärna tagit hem guldet.

Men det räckte inte hela vägen fram. Den bästa noteringen för 32-åringen var hennes tredje kast på 53,10 – 64 centimeter från segrarinnan Anna Wessman.

• Smärtan var som lindrigast i de första kasten – då var det väl där som du skulle ha tagit hem guldet?

– Ja, fast det var rätt svårt att få ner spjutspetsen i den starka motvinden, jag fick jobba ganska hårt, säger hon.

Men Petersson gräver inte ner sig och siktar nu på Finnkampen i september.

– Där ska jag vara med, jag hoppas det blir bättre i knät tills dess, säger hon.

• Kommer det bli ditt sista framträdande i karriären?

– Jag har inte riktigt bestämt mig om hur jag ska göra i framtiden, jag kommer att ta ett beslut efter Finnkampen, säger hon.

• Vad lutar det åt då?

– Det lutar åt en fortsättning, det gör det. Men jag ska ta mig en funderare på hur jag ska göra.

• Du vill kanske avsluta karriären med ett SM-guld?

– Ja, det vore väl drömmen. Man vill ju avsluta på topp.

Under spjuttävlingens första omgång föll Ununge IF:s Marléne Lindström ihop i ansatsen – en bristning på framsida lår var orsaken. Lindström fördes till sjukhus med svåra smärtor.