Johanna som spelade sin senaste serie/slutspelsmatch för drygt ett och ett halvt år sedan kunde ha gjort sitt första mål redan efter 29 sekunder men missade ett friläge. Det är inte ofta det händer och var det lite spår av ringrostighet, eller?

– Haha, ja jag krånglade till det lite väl mycket och skulle sätta bollen mellan benen på målvakten. Något jag aldrig annars brukar prova.

Johanna revanscherade sig lite senare och visade att målsinnet fortfarande finns där. Söråker replikerade dock snabbt och kunde kvittera på straff. SAIK försökte sedan att driva upp tempot men kunde inte hänga av Sundsvallslaget och det var ”bara” 3–2 i halvtid.

– Vi gör det lite svårt för oss tycker jag och samtidigt ska Söråker ha en eloge för att man verkligen bjuder upp. Vi pratade i halvtid om att försöka komma runt mer på kanterna och det lyckas vi med sen i andra, menar Johanna.

Och Johanna var en av spelarna som drev upp tempot i andra halvlek och när hon på egen hand gjorde 4–2 och Evelina Johansson kort därefter även 5–2, var premiärsegern i hamn.

Tränare Thomas Linder:

– Jag vet inte om det var premiärnerver i första men vi ska kunna prestera bättre än vad vi gjorde då. I andra så tycker jag väl att vi åtminstone kommer i närheten av hur vi vill spela, säger han och på tal om hur mycket Johanna betyder för laget så råder det ingen tvekan om att han var nöjd med vad han fick se:

– Johanna har tillfört en proffsig inställning och med den rutinen hon har är hon väldigt värdefull för oss.

Men allt var minsann inte som vanligt. Pettersson spelade inte i tröja nummer 19 som hon brukade göra, utan nu i nummer 16.

– Ja, den var upptagen så jag valde att byta. Jennifer Andersson som har det numret nu erbjöd sig att byta men jag kände att det var dags för något nytt, en nystart på något sätt, säger Johanna och skrattar.

Och den nystarten lovar ju gott.