I går ägnade Muhrén tiden åt att se sig om i Göteborg, diskutera med Gais och en tänkbar arbetsgivare.

För det är där han kan hamna.

– Gais och Göteborg är spännande. Det skulle vara kul att vara med och bygga upp något, och vi har både släkt och vänner här. Jag ska fundera några veckor, för jag har lite annat att ta ställning till också.

Villa-Lidköping har Muhrén redan besökt. I helgen ska han träffa Bollnäs, och sedan finns Tillberga i Västerås med som ett alternativ. Där finns gamle kompisen Pelle Fosshaug.

– Sedan har jag två ryska klubbar jag pratade med i vintras, där Kazan är den mest intressanta. Men där hänger det på hur ekonomin ser ut. Här i Sverige vore det kanske kul att flytta till en ny stad som Göteborg, men hamnar jag i Bollnäs eller Tillberga blir det ju pendlingsavstånd.

• Sandvikens AIK är alltså helt borta ur framtidsplanerna – även för dig?

– Ja, jag vet inte vad som skulle kunna hända för att det skulle bli en fortsättning i SAIK. Inte efter det som hänt nu. Om det blev stora förändringar i föreningen skulle jag kunna tänka mig SAIK, men tja – nä det är för djävligt att det blivit så här.

• Vad har hänt egentligen?

– Jag har blivit dåligt behandlad, respektlöst. Arne Anderstedt väljer att gå ut i tidningen och säga en massa saker, istället för att prata med mig först. Jag hade naturligtvis inte tyckt om att få synpunkten att Arne inte vill ha mig kvar i laget, men då hade det i alla fall varit en diskussion och det hade varit lättare att smälta. Så här beter man sig inte.

– Arne är knepig. Han säger att han ska ringa, men han gör det inte. Jag är väl inte den första som får det här slutet i SAIK heller. Det är ju ingen tillfällighet att Pumpen (Stefan Andersson) aldrig kommit hem och blivit riktigt avtackad.

– Man ska ha klart för sig att Arne är SAIK. Han är visserligen inte ordförande, men det är han som bestämmer. Även om jag vet att han har uppbackning i det här med mig.

Magnus Muhrén är proppfylld med synpunkter på hur SAIK:s värvningsansvarige Arne Anderstedt agerat under våren, och även under säsongen.

• Först av allt, hur är det egentligen med att du själv sa upp kontraktet i vintras?

– Det stämmer. Men det var i ett skede där jag inte mådde bra av olika skäl, och inte visste hur det skulle utveckla sig med min motivation. Jag var mycket tydlig när jag pratade med Arne om det.

– En av anledningarna var att jag sedan jag kom tillbaka från Ryssland ansett att SAIK helt har stagnerat, att det är dålig ordning på mycket – och att det stjäl energi från laget.

• Vad är och vad var det dålig ordning på?

– När jag kom till SAIK i början på 90-talet och en bra bit in på 2000-talet var SAIK nr 1 på allting. Nu fungerar inte kansliet, vad jag har förstått så har flera på marknadssidan sagt upp sig.

– Sedan har vi virrvarret kring laget.

• ...som vadå?

– Ett tag var vi ju strålande bra under säsongen. Sedan rasade allt ihop. Och det beror inte på att det är starka viljor i laget. Jag vill vinna, och det vill de andra också.

– Det var så dålig ordning att egentligen vet jag inte vem som var tränare och vem som bestämde vad. Arne gjorde en halvkompromiss och plockade in Patrik Södergren, men Ola Grönberg var ändå kvar på nåt sätt. Och mitt i alltihopa tog Thony Lindquist timeout.

– Det där är ohållbart för ett topplag, och taktiskt visade det sig också att vi inte hängde med. När jag blev punktmarkerad så mycket, så hade vi ingen lösning på det. Vi borde ha klarat av att prestera bättre, spelarmaterialet fanns.

• Du anses ta för stor plats?

– Det var anledningen till att jag inte fick en plats i VM-laget heller. Men jag har inte bollen på isen för att göra mig själv bra, utan för att spela fram lagkompisar.

• ...vid sidan om?

– Jag har alltid haft åsikter. Det stämmer. Jag brinner för det här. Och det gör jag fortfarande.

– Jag är inte dummare än att jag förstår att Arne naturligtvis har stöd för det här förslaget. Säkert från en rad spelare, och säkert även från Thony Lindquist.

• Men om vi tar Arne Anderstedts resonemang, att klubben vill förnya och förändra och då måste även en spelare som du flytta på dig?

– Jodå, men då vill jag inte höra att det är för att jag är gammal och på väg utför. Jag är motiverad, och jag var i bättre fysisk form i vintras än på tio år. Säg att SAIK skulle värva Svesjnikov efter mig, låter inte det konstigt? Men så där är det. I fjol fick Henrik Hagberg gå, och så plockade man in Alexander Driagin, 38 år, istället. Vilken rak linje.

• Du låter bitter?

– Jag är besviken, och jag är förbannad, på Arne Anderstedt. Jag har faktiskt inte bara spelat i ­SAIK, jag har jobbat för klubben – och inte för att jag vill ta åt mig äran på något sätt. Men jag var drivande när planerna på en hall i Sandviken kom igång, och jag är naturligtvis oerhört glad över vad det blev.

– Jag har lagt ned min själ i ­SAIK, på isen och vid sidan om. Då tycker jag inte att jag ska kickas via en tidningsartikel.

• Så vad händer nu?

– Jag samlar intryck från de här olika svenska klubbarna, jag diskuterar med min fru Ida och om några veckor bestämmer jag mig var jag spelar vidare.

• Men i SAIK-tröjan har vi sett dig för sista gången?

– Ja, det kan man nog säga med största säkerhet.

FOTNOT: Magnus Muhrén är en av flera svenska bandyspelare som varit anställda av Fortress Axalux, som en sponsring. Den anställningen upphör 31 maj.