Stisse Åbergs krönika Så vinner man matcher och respekt, Brynäs!
Det hängde under några minuter något i luften i Läkerolen (och det var inte mästar- och gamla stjärnor-vepor)
Det var ett sammanbrott, ett sånt där som skulle kunna ge en fjärde raka i baken på hemmais – och lite till, milt sagt.
Men just där och då, när domsluten gick emot, vann Brynäs matchen – lika mycket som när man gjorde några av de viktiga målen när Modo besegrades med 5-2.
Relaterat
Världen är full av orättvisor. I en hockeyrink är de tapetserade längs sargerna. Det gäller skaka av sig dem, gång efter annan.
Nånstans mellan disciplinnämdens olika domar, förluster på hemmaplan, visselkonserter och uttalanden och krav på inhibationer, har jag börjat bli orolig för att Brynäs var på väg att slarva bort en gyllene generations glödande år i ett enda långt rättshaveri och självömkande.
Svedberg blev hindrad vid 2–3-målet, och Mads Hansen tacklades blodig, men Brynäs höll emot, klev fram igen och Calle Järnkrok stal en passning från en Modospelare och hamrade in 4–2 efter 6.26 av sista perioden – så ska det se ut.
Så ger man igen.
Så vinner man elitseriematcher.
Så skaffar man respekt.
Brynäs vann igen på hemmais efter tre raka förluster, och förlamade Modo därnere under kvalstrecket.
Det var en oerhört viktig seger för upp-och-ned-laget Brynäs, och för tränaren Tommy Jonsson.
Nu är det ett vinnande lag som förra årets kometspelare, och "årets rookie" i elitserien Mattias Ekholm kommer hem till. Ekholm, som svarade för 33 poäng, 10 mål och 23 assist, på 55 spelade matcher i fjol, hoppar av NHL-satsningen för den här gången. Vad det betyder för en framtida karriär i Nashville vet jag inte.
Vad det betyder för Brynäs finns dock ingen anledning att tvivla på.
Ekholm är just den backtyp som saknas i säsongens Brynäs, men ska absolut inte behöva åka omkring med en gloria på huvudet. Det är inte han som ska göra allt – men han blir en del av det unga, talangfulla Brynäs som både kan tjusa och tjura.
Jag tycker fortfarande amerikanen Ryan Gunderson sköter sin roll rätt bra, men ändå var det djup ironi att precis när det verkade som om "Ekholm är klar, Ekholm är klar" vandrade runt i bänkraderna på Läkerolen så laddade just Gunderson och placerade in 2–0-målet med sekunder kvar första perioden.
Gunderson kommer att ha nytta av Ekholm.
Lasse Jonsson? Ett mysterium. Vad har hänt? Närmare Valbo HC än något annat. Ekholmeffekten även där? Bara att hoppas!
Däremot: Simon Bertilsson. Bra spel, lugnt och säkert agerande, ett bra skott – och några tacklingar som bara kan tjäna som gott exempel på modern, respektfull hockey.
Nr 15 behövs i Brynäs. Det har jag förstått.
I övrigt: Johan Larsson. Vem förstår inte Minnesotas förtjusning. Silfverberg. Och...Mads Hansen.
Däremot ingen nolla nu heller för någon Brynäsmvålvakt den här säsongen.
Hemmamatch redan på tisdag, mot Timrå. Då får Lundström, Johansson, Wickberg, Nilsson, Löfqvist, Salming, Karlsson sällskap av Anders Huss i taket.
Thomas "Kuben" Andersson gjorde sin 900 match i elitserien och SM-slutspel i går, när han släppte pucken i den målrika matchen Timrå–HV71 (5–6).
900 matcher.
Det är faktiskt mer imponerande än man tror. Bara två s-p-e-la-r-e har gjort fler matcher på högsta nivå, Linköpings Mikael Håkanson 919 just nu och förre Luleåspelaren Roger Åkerström.
"Kuben" har dömt överallt där det går att döma i svensk elithockey, och självklart även VM och OS.
Överallt – utom i Läkerol Arena. Han skulle faktiskt få döma i Gävle också om han skulle vilja, har jag fått berättat för mig, men avstår. Man når inte 900 matcher utan smartness och bra omdöme.
Tjugotvåtusenetthundra, blev det verkligen 22 182...nä, va – inte nu heller.
Löpsedeln: Giffarna Sundsvall föll – men tog steget upp ändå. Välkomna!
Expressens krönikör Mats Olsson tog ut sitt allsvenska lag i gårdagens tidning. Tränare var Gefle IF:s Per Olsson, målvaktsreserv Mattias Hugosson.
Olsson kan fotboll. Båda två.
