Nu är Dackells långa väntan över
Det var den 12 oktober ifjol och Brynäs hade precis förlorat i sudden med 4–3 borta mot Modo i den elfte elitserieomgången.
Brynäs lagkapten Andreas Dackell gillade inte förlusten – men det värsta var nog ändå det där knäet som gjorde så ont. Det var då han bestämde sig för att göra någonting åt saken.
– Men då trodde jag inte att det skulle ta fyra månader och 37 matcher innan jag var tillbaka, säger Dackell, som äntligen gör comeback när Brynäs åker till Linköping i kväll.
Relaterat
I oktober hade elitserien precis dragit igång – nu är det bara sju matcher kvar till slutspelet startar.
Under tiden har Brynäs fått klara sig utan sin överlägset mest rutinerade kraft.
• Har du varit ur spel så här länge någon gång tidigare i din karriär?
– Nä, inte ens i närheten faktiskt och då har jag ändå åkt på några smällar när jag spelade i NHL. Det värsta måste ha varit säsongen när jag kom tillbaka till Brynäs, fick ett hårt skott på mig och ett ben i foten gick av. Då var jag borta fem veckor. Det måste ha varit lockoutsäsongen 2005.
• Hur har det varit att stå på sidan om?
– Det har ju ändå varit okej när laget har gått bra och vi har legat i toppen av tabellen. Killarna har gjort det jäkligt bra. Det är skillnad mot för -05 när vi låg riktigt taskigt till och jag stressade på det hela och började spela för tidigt.
• Så har det inte varit nu. Berätta hur ni har tänkt.
– Att det får ta den tid som det tar. Jag har snackat både med Glenn (Hellström), Tommy (Jonsson) och Janne (Larsson) hela tiden och redan från början var vi helt inne på att hellre vänta någon vecka extra än att gå på för tidigt.
– Sedan har det helt enkelt inte känts tillräckligt bra. Det har pendlat – vissa dagar har det varit riktigt bra och så har det kommit bakslag.
• Hur hanterar man det och vad har du haft för drivkraft för att komma tillbaka – du är ju ändå 39 år nu?
– Först och främst för att det fortfarande är så jäkla roligt att spela hockey. Klart att det har varit jobbigt och tungt mellan varven. Men det har underlättat att jag ändå hela tiden har kunnat träna i gymet. Då har jag inte haft ett dugg ont. Jag har ju också kunnat åka en del skridsko – först mycket med Ove Molin och sedan med laget.
• Och nu är det dags för comeback.
– Ja, det ska bli otroligt roligt och jag har längtat efter den här dagen. Bara att få sätta sig på bussen med resten av laget...
• Du känner ingenting alls av knäoperationen nu?
– Ingenting. Jag fick dessutom ett nytt knäskydd i fredags och det har verkligen varit kanonbra de här dagarna som jag har testat det. Det gör det lite stabilare och skönare.
• Sju matcher kvar till slutspelet. Låter som en lagom startsträcka.
– Det blir förstås riktigt nyttigt att få de här matcherna i benen innan slutspelet sätter igång. Men just nu tar jag bara en match i taget.
– Jag märker ju bara här på träningarna att det blir lite problem med tajmingen och att det är svårt att hänga med i bland. Det är sånt som bara kommer tillbaka med lite mer matchvana.
• Vad kan vi vänta oss av herr Dackell redan nu då?
– Jag måste nog ha lite tid på mig. Därför känns det skönt att få börja lite lagom i en fjärdekedja och få lite mindre istid. Spela fem mot fem och kanske ett och annat boxplay. Vänta er inga stordåd just nu i alla fall. Fyra månader är ju trots allt en ganska lång tid.
• Du spelar med Mads Hansen och Jocke Rohdin i kväll.
– Ja, det blir perfekt.
• Så nu är du alldeles nyservad. Då håller du väl en säsong till?
– Ha, ha. Nä, det är för tidigt att säga än. Just nu ska det bara bli otroligt skönt att få spela matcher igen.
– I fjol missade jag ju det roliga när slutspelet startade. Nu är jag grymt sugen att få vara med och bidra där. Det är så långt som jag ser just nu.






















