Det här är Gävle och Gefle IF numera. På en lunchrestaurang för någon vecka sedan kände jag igen Mikael Dahlberg vid salladsskålarna, men hade varit för länge på OS för att spika vilka de tre andra killarna i sällskapet var.
En gång i tiden, och vi pratar fortfarande allsvenskan och 2000-talet, visste jag till och med vad alla i laget åt till lunch. Och varför. Och allt annat matnyttigt också.
Nu är det korsdrag när transferfönstren slår upp.
I fjol ojojoj-ackackack-ade jag över mittförsvaret en aning, men framför allt över inre mittfältet.
Det behövdes inte. Det blev bra. Daniel Theorin var inte bara högsta skriket i GIF någonsin, han var en ledare och Omar Jawo var inte bara en storebror – han var bra också.
På mitten? Chibsah och Bapupa skötte jobbet, så bra att de försvann. En bara på tillfällig utflykt i agenternas lyckoland – den andre först till Kalmar, sedan till en lång fängelsevistelse.

En träläktare. Ingen kommer att tro mig.

Nu har GIF värvat friskt, självklart via bottenmete för att hitta sånt ingen annan har varken sett eller förstått: Grim, Portin, Senatore, Frempong, Orlov, Moshi – typiska möjligheter till att vara nya GIF-fynd.
Att Mikael Dahlberg plötsligt trillade in i truppen var lika oväntat GIF som att se de snörräta 4-4-2-raderna bölja på konstgräset.
Chibsah, förresten. Välkommen tillbaka, säger jag. Den gubben har mycket ogjort här.

…men det var nog Senatore, Gram och Jens Portin där på restaurangen om jag tänker efter. Eller några andra. Det var i alla fall inte Daniel ”Spelar-alla-allsvenska-matcher-varje-säsong” Bernhardsson. Honom känner jag igen. Och Hugo. De har alltid funnits.

Nu ser startuppställningen ut att kunna innehålla minst en ny spelare i varje lagdel, och det kunde ha varit ännu mer; en vänsterback, en inre mittfältare – och en anfallare. Finlandssvensken Jens Portin tar tydligen Tysklandsproffset Andreas Dahléns position, och på mitten kommer just tanzaniern Haruna Moshi in.
Dahlberg har papper på att han ska spela på topp, och känner jag Per-Urban rätt så finns löpningar, bollmottagningar och position vid hörnor med som underparagrafer.
Moshi förresten, han kan vara en sensation. Han har tydligen allt – utom en taktkänsla á la Gefle IF som innebär att han ännu inte rör sig i den riktning han helst ska göra. Men det kommer.

En träläktare. Vi k-märker den på en gång, så att ingen får för sig något i början av år 2101.

Jag gömmer mig inte i snö, jag erkänner. Jag har sett alldeles för lite av GIF medan minusgraderna har haglat, men redaktionen har som vanligt haft stenkoll.
Men därför är jag naturligtvis otåligt nyfiken på allt det nya, och hur Per-Urban manövrerar tränarskapets aldrig sinande krav på att börja från stillastående.
Jag vet egentligen bara en sak, och det jag såg i fjol har inte försvunnit i drivorna av nysnö.
Jag vet att det här blir Jonas Lanttos år.
Det till och med måste bli det. För Gefle IF lever i väntan på…de nya affärsmöjligheter en träläktare ska ge, att odla upp spelare så att de vill och kan gå vidare och vidareförsäljningen håller GIF:s bankkonto flytande.
Lantto är nästa man, och jag kommer att ligga på rygg och skrika som jag gjorde när Makondele försvann, när Oremo gjorde det, när Jawo gjorde det.
Men så måste det bli. Så passa på och njut av en numera rätt slipad spelare men fortfarande en skön juvel från malmfältet.

Gefle IF kan bli allt mellan sjua och tolva.

Jag tippar IFK Göteborg som seriesegrare. Det gör jag nästan jämt, så då och då blir det ju rätt. Dessutom gillar jag mycket av det IFK Göteborg står för.
Jag gillar Elfsborg också. Och Kalmar. Och Örebro. Till och med Trelleborg, på något lite mer snett sätt.
Det är väl så att jag gillar allsvenskan, och att Gefle IF tillhör den.
Men fotbollsallsvenskan har faktiskt inga lag som inte ska få vara där. Det finns inget Linköpings HC, som i elitseriehockeyn.

Allsvensk premiär. På Strömvallen. I kväll. Gefle IF–Elfsborg.
SM-semifinal i bandy i morgon, inomhus. SAIK kan fortfarande nå söndagens final, trots Per Hellmyrs chock-och-knock-mål i sudden i lördags.
Brynäs inleder SM-slutspelet på torsdag.
Ni får kalla mig insnöad, 51-årig, konstgräsberoende eller vad som helst. Men det är tidigt.
Jag vet i alla fall att vaktmästarna på Strömvallen var spadtag på rätt väg när de tyckte att det kanske hade räckt att snösanera en läktare i taget. Det blir nog inte fullt i kväll.
Men är det bara skottat på min plats, så klär jag på mig för att höra Jonas Lanttos mjuka sulrullningar.

GIF har förresten inte vunnit allsvenska premiären hittills under 2000-talet: Kalmar (b) 0–1, AIK (b) 2–2, Örebro (h) 0–0, Halmstad (b) 0–1, Kalmar (b) 1–1.
Nu avgör...Dahlberg.