Mot sämre lag kanske ett sådant handicapsystem fungerar, att skänka bort ledningen redan innan en minut är spelad.
Mot bättre, definitivt inte.
Mot AIK, absolut inte.
Nu såg jag för andra matchen i rad på Strömvallen ett motståndarlag vinna på exakt det sätt som behövs om man ska tillhöra toppstriden, och som är ett måste man man tänker vinna.
Elfsborg förut, med sin 2–1-seger efter ett mål i slutminuterna.
AIK nu, med sitt mål nästan innan matchen hade börjat.

Celso Borges mål satte ett blött och tydligt avtryck på matchen. 0–1 gav också ett länge komplett chockskadat hemmalag, som under den första kvarten troligen satt personbästa i icke-bollinnehav.
AIK pressade, rullade och stal både boll och spel – och det dröjde mycket länge innan GIF såg ut som GIF behöver göra.
Men oavsett hur det utvecklade sig, så var det ändå så här: GIF lyckades inte få iväg ett enda skott, nick, tåfjutt mot det mål där en halvskadad och tacksam Ivan Turina väntade på slutsignalen.
Inte ett enda, även om naturligtvis Jakob Orlovs skott i burgaveln i andra halvlek var en farlighet.

GIF svajar i omgångarna och matcherna, och backen Pär Asp har haft en olycklig säsongsinledning. Han var i blåsväder i tennismatchen mot Åtvidaberg, och blev nu bortspelad före det här rekordsnabba målet.
Asp är dock egentligen vikarie på den positionen, som hade varit finländaren Jens Portins om denne inte hade drabbats av en jobbig sjukdom och är långt ifrån ikapp. Men det syns att det saknas en vänsterfotad försvarare i den här rollen, och av någon anledning släpps aldrig Sebastian Senatore in från start.
Istället kom Jonathan Hellström direkt in från, om inte en frysbox så i alla fall gatan, och utnyttjade den halvtimme han fick på sig till att visa att han plötsligt är ett alternativ. Orkar han 90 minuter, så borde han finnas på plan i nästa match – som är om en vecka mot IFK Norrköping.
Trots att evighetsmaskinen Bernhardsson håller stilen på sin kant, så fladdrar det totalt sett osäkert i GIF:s backlinje.

Kämpande i aprilvädret provade GIF under sista kvarten nya offensiva drag. Oremo kom in på planen, men tog plats till vänster – och Jonas Lantto placerades centralt för att få bollen maximalt. Lantto gjorde det jobbet mycket bra, Oremo bidrog också med offensiva kvaliteter.
Men ändå blev det aldrig några chanser.
För ett av GIF:s stora problem den här kvällen som bara försvann, var bristen på skärpa i passningarna. Hemmaspelarna satte till och med ständigt varandra i problem med gränsfall till alibispel, där någon annan skulle rädda situationen.
Lantto hade förresten ett bra frisparksläge i slutet, ett sånt där som måste vara 110-procentigt – men bollen är fortfarande efterlyst.

...det hade dock varit något göra rubriker på, om Olof Mård hade pressat sitt distansskott i mål på övertid – eftersom domaren bara väntade på att få varna Mård för en tidigare förseelse. Gult kort mitt i kvitteringsjubel hade varit en kul syn.

Hade inte Brynäs varit regerande svenska mästare och Micke Sundlöv byggmästare, så tror jag det hade dykt upp plakat på 1 maj när man förstärker med ytterligare en tränare istället för att lägga alla pengarna på spelartruppen.
Nu landar hemplockandet av Gunnar Persson mjukt, bara dagen efter den väntade kontraktsskrivningen med Sebastian Enterfeldt.