Trots två klara förluster tidigare i turneringen, bland annat 3–9 i den första semifinalen (Granit tog sig till final via den andra semin mot USA), var det till slut inget snack om saken i finalen.

Även om det såg riktigt illa ut redan i andra omgången, när det kanadensiska laget hade fyra poänggivande stenar inne i boet, med två stenar kvar att spela, först en svensk och sedan en kanadensisk.

Anna Hasselborg hade ett riktigt svårt slag framför sig – och lyckades med en spektakulär trippel.

– Det var en sån sten som jag kommer att minnas för evigt, hur gammal jag än blir. Det är bland det häftigaste jag gjort, och om jag inte hade lyckats hade vi garanterat förlorat, berättar Hasselborg, vars Granit därmed kom undan med en kanadensisk tvåa.

Därefter tog det favorittyngda motståndarlaget bara ytterligare en poäng, medan svenskorna sakta men säkert drog ifrån.

JVM-guldet är Sveriges första på tjejsidan på tio år.

– Vi spelade upp oss i pressade lägen, satte nyckelstenarna samtidigt som Kanada började missa lite grand. Sedan rann det väl iväg lite väl mycket på slutet, summerar Anna Hasselborg, den rutinerade kuggen i Granitlaget.

Hon bor, liksom Agnes Knochenhauer, i Sundbyberg och spelade JVM redan i fjol där det blev en plats strax utanför medaljerna. Som reserv då fanns Gävletjejen Sara McManus med, och det var någonstans där som idén föddes att sätta samman Stockholmstjejerna med trion från Granit – Sara och Jonna McManus samt Anna Huhta – för att göra en hårdsatsning mot årets JVM i Schweiz.

– Det är riktiga supertjejer. Vi kunde inte ha fått ihop ett bättre lag än så här, i alla fall inte på juniorsidan, säger Sara MacManus om förstärkningarna från Sundbyberg.

Nu splittras laget, eftersom både Hasselborg och Knochenhauer blir seniorer nästa säsong.

– Det är jättetråkigt. Men vi var ju med på det här allihopa och visste att de skulle gå tillbaka till sitt lag, säger Sara McManus, som har tre år kvar som junior, medan Anna Huhta har två och Jonna McManus har ett.

Alla verkar dock öppna för att samarbeta någon gång i framtiden igen.

– Absolut. Vi har haft otroligt kul, det var ett rent nöje, säger Anna Hasselborg.

– Vi fungerar jättebra som lag, säger Sara McManus, vars Granit nu måste hitta åtminstone en lämplig ersättare.

– Vi får väl ringa runt lite, säger Sara och skrattar.

Men först var det förstås segerbankett och avslutningsceremoni i går kväll. Och om tre veckor väntas fest hemma i Gävle, med lagmedlemmarnas föräldrar som arrangörer sägs det.

För Kanada börjar det bli lite småjobbigt att möta Sverige i stora finaler. Det blev ju förlust även mot Annette Norberg och kompani i OS-finalen.