Han gjorde en sprintkupp
Sjundeplatsen i Oslo innebar att han säkrade segern i sprintvärldscupen.
– Skithäftigt. Det här är jättestort för mig, säger Årsundastjärnan.
Relaterat
När Sporten nådde honom på telefon en timme efter fristilssprinten i Holmenkollen visste Emil Jönsson först inte vilket ben han skulle stå på.
Arg och besviken för att han schabblade bort en finalplats?
Stolt och glad över sin första stora cuptitel, som han nu inte kan förlora trots att Slottssprinten i Stockholm är kvar att köra?
Kanske är svaret både och...
– Det är klart att jag är lycklig och glad, eftersom jag säkrade sprintvärldcupen. Det är jättestort. Men sedan är det lite tråkigt att jag inte tar mig till final, det var lite synd, säger han.
• Kom igen nu – smäller det inte högre att vinna totalt än att gå till final i Oslo?
– Jo, absolut, men man vill ju alltid åka bra när det är tävling.
Emil Jönsson inledde världscupsäsongen på sämsta tänkbara sätt – med en skada i Kuusamo. På grund av den missade han sedan ytterligare några tävlingar, och dömde tidigt ut sina chanser i den totala sprintcupen.
– Ja, det kändes ju helt kört. Men sedan har jag ju vunnit nästan allting sedan dess. Jag har haft en helt otrolig säsong, även om jag blev sjuk under OS. Och att jag fick visa att jag är stark under en hel säsong värderar jag jättehögt.
Jönsson har på ett effektivt sätt petat bort fjolårssuveränen Ola Vigen Hattestad från sprinttronen och kommer att kunna inkassera en hel del bonuspengar från sponsorerna för sin titel.
Från det internationella skidförbundet får han nöja sig med en trofé, en lite mindre variant än den som delas ut till vinnaren av totala världscupen – där för övrigt Jönsson ligger så bra som sexa just nu.
– Och så får man ju äran, säger Jönsson, och verkar genast lite gladare igen.
Missen i gårdagens semifinal kommer han snart att glömma, men för sakens skull kan vi berätta att Jönsson följde den upplagda taktiken att ligga tvåa inför den sista knölen in mot upploppet – innan han helt enkelt tog för lätt på saken.
– Jag trodde att det var klart och blev för avslappnad. Och så kom en norrman, det var väl Eirik Brandsdal, och bara blåste förbi, och så vips var jag trea.
– Jag kände mig rätt pigg ändå. Det känns som att jag gav bort det.
Nu kan i alla fall Årsundas skidess köra avslappnat utan att skämmas för det i favorittävlingen Slottssprinten i Stockholm på onsdag.
– Ja, då har jag ingen press utan ska bara njuta. Hoppas det kommer mycket folk.
Därefter väntar världscupavslutningen i Falun, där det inte ingår någon sprint, men däremot en 3,5 km lång prolog, en dubbeljakt på 20 km och en 15 km fristil.
Jönsson vill gärna försvara sin fina placering i totalen.
– Jag vill gärna hamna topp tio, säger Jönsson.
I sprint är dock 24-åringen redan nummer ett.
