Tre av guldtjejerna fanns på plats när laget hyllades igår, skippern Anna Hasselborg och Agnes Knochenhauer befann sig i Stockholm där de bor.

För Jonna McManus, Sara McManus och Anna Huhta blev det däremot både blommor, applåder och tal från CK Granits klubbchef Leif Eriksson.

– Vi är otroligt hedrade över lagets prestationer. Att de lyckades besegra Kanada i finalen efter två förluster mot dem tidigare i turneringen är väldigt stort, säger Leif Eriksson.

• Vad tror du det här betyder för klubben?

– Jag tror det här är ett kvitto på vårat arrangemang av VM 2004, och jag hoppas det här guldet kan ge samma avtryck. Det är synd att säsongen snart är slut, för det har redan börjat komma allt fler som vill prova på curling.

För granittjejerna var junior-VM årets stora mål och laget har satsat mycket för att ta det guld man i söndags lyckades bärga.

– Vi har lagt ner otroligt mycket tid på träning och eftersom två spelare i laget bor på annan ort har det blivit mycket pendlande. Det gör att den här segern känns ännu skönare och sporrar oss att satsa vidare, säger tjejerna när Sporten får en pratstund med dem innan hyllningsceremonin.

Det svenska laget fick en mycket bra start på turneringen och vann de fem första matcherna relativt enkelt. Det blev tillslut endast två förluster på hela gruppspelet.

– Vi höll en jämnare nivå under turneringen än något annat lag. Vi gjorde egentligen bara en match som var lite sämre. Väl i finalen visste vi att om vi höll rent i de första fem omgångarna hade vi stor chans. Och det var precis så det blev, vi växte ju längre finalen pågick, säger Sara McManus.

• Vad gick genom huvudet när ni förstod att guldet var klart?

– Vi vågade inte ta ut segern trots att vi ledde ganska stort i slutet av finalen. Men när Kanada väl gav upp så släppte allt. Jag kommer knappt ihåg vad som hände efter att det avgjordes, skrattar syster Jonna McManus.

Att man lyckades slå Kanada i finalen efter två förluster mot samma motstånd tidigare i turneringen tackar man delvis det danska herrjuniorerna.

– Vi satt och pratade med dem, och de berättade att när de vann förra året gick de igenom nästan precis samma sak. Så då tänkte vi att ”kan de, så kan vi”, berättar Anna Huhta.

Något större firande blir det inte förän om några veckor när de övriga två lagmedlemmarna kommer till Gävle.

– Då blir det en ordentlig fest för att fira det här, skrattar tjejerna.